¹למנצח על שושן עדות מכתם לדוד ללמד בהצותו את ארם נהרים ואת ארם צובה וישב יואב ויך את אדום בגיא מלח שנים עשר אלף אלהים זנחתנו פרצתנו אנפת תשובב לנו׃

¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

²הרעשתה ארץ פצמתה רפה שבריה כי מטה׃

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

³הראיתה עמך קשה השקיתנו יין תרעלה׃

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

⁴נתתה ליראיך נס להתנוסס מפני קשט סלה׃

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁵למען יחלצון ידידיך הושיעה ימינך ועננו׃

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁶אלהים דבר בקדשו אעלזה אחלקה שכם ועמק סכות אמדד׃

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁷לי גלעד ולי מנשה ואפרים מעוז ראשי יהודה מחקקי׃

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁸מואב סיר רחצי על אדום אשליך נעלי עלי פלשת התרעעי׃

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹מי יבלני עיר מצור מי נחני עד אדום׃

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¹⁰הלא אתה אלהים זנחתנו ולא תצא אלהים בצבאותינו׃

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹¹הבה לנו עזרת מצר ושוא תשועת אדם׃

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²באלהים נעשה חיל והוא יבוס צרינו׃

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.