1משכיל לאסף למה אלהים זנחת לנצח יעשן אפך בצאן מרעיתך׃
1En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2זכר עדתך קנית קדם גאלת שבט נחלתך הר ציון זה שכנת בו׃
2Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3הרימה פעמיך למשאות נצח כל הרע אויב בקדש׃
3Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4שאגו צרריך בקרב מועדך שמו אותתם אתות׃
4Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5יודע כמביא למעלה בסבך עץ קרדמות׃
5Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6ועת פתוחיה יחד בכשיל וכילפת יהלמון׃
6Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7שלחו באש מקדשך לארץ חללו משכן שמך׃
7De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8אמרו בלבם נינם יחד שרפו כל מועדי אל בארץ׃
8De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9אותתינו לא ראינו אין עוד נביא ולא אתנו ידע עד מה׃
9Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10עד מתי אלהים יחרף צר ינאץ אויב שמך לנצח׃
10Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11למה תשיב ידך וימינך מקרב חוקך כלה׃
11Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12ואלהים מלכי מקדם פעל ישועות בקרב הארץ׃
12Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13אתה פוררת בעזך ים שברת ראשי תנינים על המים׃
13Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14אתה רצצת ראשי לויתן תתננו מאכל לעם לציים׃
14Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15אתה בקעת מעין ונחל אתה הובשת נהרות איתן׃
15Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16לך יום אף לך לילה אתה הכינות מאור ושמש׃
16Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17אתה הצבת כל גבולות ארץ קיץ וחרף אתה יצרתם׃
17Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18זכר זאת אויב חרף יהוה ועם נבל נאצו שמך׃
18Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19אל תתן לחית נפש תורך חית ענייך אל תשכח לנצח׃
19Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20הבט לברית כי מלאו מחשכי ארץ נאות חמס׃
20Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21אל ישב דך נכלם עני ואביון יהללו שמך׃
21Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22קומה אלהים ריבה ריבך זכר חרפתך מני נבל כל היום׃
22Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23אל תשכח קול צרריך שאון קמיך עלה תמיד׃
23Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.