¹מזמור לאסף אך טוב לישראל אלהים לברי לבב׃

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

²ואני כמעט נטוי רגלי כאין שפכה אשרי׃

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³כי קנאתי בהוללים שלום רשעים אראה׃

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴כי אין חרצבות למותם ובריא אולם׃

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵בעמל אנוש אינמו ועם אדם לא ינגעו׃

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶לכן ענקתמו גאוה יעטף שית חמס למו׃

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷יצא מחלב עינמו עברו משכיות לבב׃

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸ימיקו וידברו ברע עשק ממרום ידברו׃

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹שתו בשמים פיהם ולשונם תהלך בארץ׃

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰לכן ישיב עמו הלם ומי מלא ימצו למו׃

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹ואמרו איכה ידע אל ויש דעה בעליון׃

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹²הנה אלה רשעים ושלוי עולם השגו חיל׃

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³אך ריק זכיתי לבבי וארחץ בנקיון כפי׃

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴ואהי נגוע כל היום ותוכחתי לבקרים׃

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵אם אמרתי אספרה כמו הנה דור בניך בגדתי׃

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ואחשבה לדעת זאת עמל היא בעיני׃

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷עד אבוא אל מקדשי אל אבינה לאחריתם׃

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸אך בחלקות תשית למו הפלתם למשואות׃

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹איך היו לשמה כרגע ספו תמו מן בלהות׃

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰כחלום מהקיץ אדני בעיר צלמם תבזה׃

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹כי יתחמץ לבבי וכליותי אשתונן׃

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²²ואני בער ולא אדע בהמות הייתי עמך׃

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³ואני תמיד עמך אחזת ביד ימיני׃

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴בעצתך תנחני ואחר כבוד תקחני׃

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵מי לי בשמים ועמך לא חפצתי בארץ׃

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶כלה שארי ולבבי צור לבבי וחלקי אלהים לעולם׃

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷כי הנה רחקיך יאבדו הצמתה כל זונה ממך׃

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸ואני קרבת אלהים לי טוב שתי באדני יהוה מחסי לספר כל מלאכותיך׃

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.