Hebrew: Modern

Svenska 1917

Psalms

81

1למנצח על הגתית לאסף הרנינו לאלהים עוזנו הריעו לאלהי יעקב׃
1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2שאו זמרה ותנו תף כנור נעים עם נבל׃
2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3תקעו בחדש שופר בכסה ליום חגנו׃
3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4כי חק לישראל הוא משפט לאלהי יעקב׃
4Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5עדות ביהוסף שמו בצאתו על ארץ מצרים שפת לא ידעתי אשמע׃
5Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6הסירותי מסבל שכמו כפיו מדוד תעברנה׃
6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7בצרה קראת ואחלצך אענך בסתר רעם אבחנך על מי מריבה סלה׃
7»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8שמע עמי ואעידה בך ישראל אם תשמע לי׃
8I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9לא יהיה בך אל זר ולא תשתחוה לאל נכר׃
9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10אנכי יהוה אלהיך המעלך מארץ מצרים הרחב פיך ואמלאהו׃
10Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11ולא שמע עמי לקולי וישראל לא אבה לי׃
11Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12ואשלחהו בשרירות לבם ילכו במועצותיהם׃
12Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13לו עמי שמע לי ישראל בדרכי יהלכו׃
13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14כמעט אויביהם אכניע ועל צריהם אשיב ידי׃
14O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15משנאי יהוה יכחשו לו ויהי עתם לעולם׃
15Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16ויאכילהו מחלב חטה ומצור דבש אשביעך׃
16De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»