1שיר מזמור לבני קרח למנצח על מחלת לענות משכיל להימן האזרחי יהוה אלהי ישועתי יום צעקתי בלילה נגדך׃
1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2תבוא לפניך תפלתי הטה אזנך לרנתי׃
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3כי שבעה ברעות נפשי וחיי לשאול הגיעו׃
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4נחשבתי עם יורדי בור הייתי כגבר אין איל׃
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5במתים חפשי כמו חללים שכבי קבר אשר לא זכרתם עוד והמה מידך נגזרו׃
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6שתני בבור תחתיות במחשכים במצלות׃
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7עלי סמכה חמתך וכל משבריך ענית סלה׃
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8הרחקת מידעי ממני שתני תועבות למו כלא ולא אצא׃
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9עיני דאבה מני עני קראתיך יהוה בכל יום שטחתי אליך כפי׃
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10הלמתים תעשה פלא אם רפאים יקומו יודוך סלה׃
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11היספר בקבר חסדך אמונתך באבדון׃
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12היודע בחשך פלאך וצדקתך בארץ נשיה׃
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13ואני אליך יהוה שועתי ובבקר תפלתי תקדמך׃
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14למה יהוה תזנח נפשי תסתיר פניך ממני׃
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15עני אני וגוע מנער נשאתי אמיך אפונה׃
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16עלי עברו חרוניך בעותיך צמתותני׃
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17סבוני כמים כל היום הקיפו עלי יחד׃
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18הרחקת ממני אהב ורע מידעי מחשך׃
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.