¹Dicsérjétek az Urat.

¹Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

²Hõs lesz annak magva a földön; a hívek nemzedéke megáldatik.

²Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

³Gazdagság és bõség lesz annak házában, s igazsága mindvégig megmarad.

³Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

⁴Az igazakra világosság fénylik a sötétben: [attól a ki] irgalmas, kegyelmes és igaz.

⁴För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

⁵Jó annak az embernek, a ki könyörül és kölcsön ad; dolgait pedig igazán végezi.

⁵Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

⁶Mivelhogy soha sem ingadoz: örök emlékezetben lesz az igaz.

⁶Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

⁷Semmi rossz hírtõl nem fél; szíve erõs, az Úrban bizakodó.

⁷För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

⁸Rendületlen az õ szíve; nem fél, míglen ellenségeire lenéz.

⁸Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

⁹Osztogat, adakozik a szegényeknek; igazsága megmarad mindvégig; az õ szarva felemeltetik dicsõséggel.

⁹Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

¹⁰Látja [ezt] a gonosz és dühöng; fogait csikorgatja és eleped; a gonoszok kivánsága semmivé lesz.

¹⁰Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.