¹Grádicsok éneke.

¹En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

²Sokat szorongattak engem ifjúságom óta, még sem bírtak velem.

²mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

³Szántók szántottak hátamon, hosszúra nyujtották barázdáikat.

³På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

⁴Igaz az Úr! Elszaggatja a gonoszok kötelét.

⁴Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁵Megszégyenülnek és hátraszorulnak mindazok, a kik gyûlölik a Siont.

⁵De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁶Olyanok lesznek, mint a háztetõn a fû, a mely kiszárad, mielõtt letépnék.

⁶De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁷A melyet sem arató nem szed markába, sem kévekötõ az ölébe.

⁷ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁸Az átutazók se mondják: Az Úr áldása rátok! Áldunk benneteket az Úrnak nevében!

⁸och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»