1Grádicsok éneke.
1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2Uram, hallgasd meg az én szómat; legyenek füleid figyelmetesek könyörgõ szavamra!
2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3Ha a bûnöket számon tartod, Uram: Uram, kicsoda maradhat meg?!
3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4Hiszen te nálad van a bocsánat, hogy féljenek téged!
4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5Várom az Urat, várja az én lelkem, és bízom az õ igéretében.
5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6[Várja] lelkem az Urat, jobban, mint az õrök a reggelt, az õrök a reggelt.
6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7Bízzál Izráel az Úrban, mert az Úrnál van a kegyelem, és bõséges nála a szabadítás!
7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8Meg is szabadítja õ Izráelt minden õ bûnébõl.
8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.