1Dávid zsoltára. figyelmezz szavamra, mikor hívlak téged.
1En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
2Mint jóillatú füst jusson elõdbe imádságom, [s] kezem felemelése estvéli áldozat [legyen.]
2Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
3Tégy Uram závárt az én szájamra; õriztessed az én ajkaim nyílását!
3Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
4Ne engedd szívemet rosszra hajlani, hogy istentelenül ne cselekedjem a gonosztevõ emberekkel egybe; és ne egyem azoknak kedvelt ételébõl!
4Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
5Ha igaz fedd engem: jól van az; ha dorgál engem: mintha fejem kenné. Nem vonakodik fejem, sõt még imádkozom is értök nyavalyájokban.
5Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
6Ha sziklához paskoltatnak az õ bíráik, akkor hallgatják az én beszédeimet, mert gyönyörûségesek.
6deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
7Mint a ki a földet vágja és hányja, úgy szóratnak szét csontjaik a Seol torkában.
7Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
8De az én szemeim, Uram Isten, rajtad csüggenek; hozzád folyamodom: ne oltsd el életemet!
8Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
9Õrizz meg a tõrtõl, a mit elém hánytak, és a gonosztevõknek hálóitól!
9Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
10Essenek az álnokok saját tõreikbe; míg én egyben általmegyek!
10De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.