¹Dávidé.

¹Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

²Próbálj meg, Uram, és kisérts meg, és vizsgáld meg veséimet és szívemet.

²Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

³Mert kegyelmed szemem elõtt van, és hûségedben járok-kelek.

³Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

⁴Nem ültem együtt hivalkodókkal, és alattomosokkal nem barátkoztam.

⁴Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

⁵Gyûlölöm a rosszak társaságát, és a gonoszokkal együtt nem ülök.

⁵Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

⁶Ártatlanságban mosom kezemet, és oltárodat gyakorlom Uram!

⁶Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

⁷Hogy hallatós szóval dicsérjelek téged, és elbeszéljem minden csodatettedet.

⁷för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

⁸Uram, szeretem a te házadban való lakozást, és a te dicsõséged hajlékának helyét.

⁸HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

⁹Ne sorozd a bûnösökkel együvé lelkemet, sem életemet a vérszopókkal együvé,

⁹Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

¹⁰A kiknek kezében vétek van, és jobbjuk telve vesztegetéssel.

¹⁰i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

¹¹Én pedig ártatlanságban élek; ments meg és könyörülj rajtam.

¹¹Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

¹²Lábam megáll igazsággal; áldom az Urat a gyülekezetekben.

¹²Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.