¹Az éneklõmesternek; a Kóráh fiainak tanítása.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

²Oh Isten! füleinkkel hallottuk, atyáink beszélték el nékünk a dolgot, a melyet napjaikban, a hajdankor napjaiban cselekedtél.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

³Nemzeteket ûztél te ki saját kezeddel, õket pedig beplántáltad; népeket törtél össze, õket pedig kiterjesztetted.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

⁴Mert nem az õ fegyverökkel szereztek földet, és nem az õ karjok segített nékik; hanem a te jobbod, a te karod és a te orczád világossága, mert kedvelted õket.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁵Te magad vagy az én királyom oh Isten! Rendelj segítséget Jákóbnak!

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁶Általad verjük le szorongatóinkat; a te neveddel tapodjuk le támadóinkat.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁷Mert nem az ívemben bízom, és kardom sem védelmez meg engem;

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁸Hanem te szabadítasz meg minket szorongatóinktól, és gyûlölõinket te szégyeníted meg.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁹Dicsérjük Istent mindennap, és mindörökké magasztaljuk nevedet. Szela.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

¹⁰Mégis megvetettél, meggyaláztál minket, és nem vonulsz ki seregeinkkel.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹¹Megfutamítottál minket szorongatóink elõtt, és a kik gyûlölnek minket, fosztogattak magoknak.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹²Oda dobtál minket vágó-juhok gyanánt, és szétszórtál minket a nemzetek között.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹³Eladtad a te népedet nagy olcsón, és nem becsülted az árát magasra.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹⁴Csúfságul vetettél oda minket szomszédainknak, gúnyra és nevetségre a körültünk levõknek.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁵Példabeszédül vetettél oda a pogányoknak, fejcsóválásra a népeknek.

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁶Gyalázatom naponta elõttem van, és orczám szégyene elborít engem.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁷A csúfolók és káromlók szaváért, az ellenség és a bosszúálló miatt.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁸Mindez utolért minket, mégsem feledtünk el téged, és nem szegtük meg a te frigyedet.

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁹Nem pártolt el tõled a mi szívünk, sem lépésünk nem tért le a te ösvényedrõl:

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

²⁰Noha kiûztél minket a sakálok helyére, és reánk borítottad a halál árnyékát.

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²¹Ha elfeledtük volna Istenünk nevét, és kiterjesztettük volna kezünket idegen istenhez:

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²²Nemde kifürkészte volna ezt Isten? Mert õ jól ismeri a szívnek titkait.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²³Bizony te éretted gyilkoltak minket mindennapon; tekintettek bennünket, mint vágó-juhokat.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²⁴Serkenj fel! Miért alszol Uram?! Kelj fel, ne vess el [minket] örökké!

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁵Miért rejted el orczádat, és felejted el nyomorúságunkat és háborúságunkat?

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁶Bizony porba hanyatlik lelkünk, a földhöz tapad testünk. [ (Psalms 44:27) Kelj fel a mi segítségünkre, ments meg minket a te kegyelmedért! ]

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.