¹Az éneklõmesternek, hangszerekkel; Dávid tanítása.

¹För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

²Hallgasd meg, Isten, az én imádságomat, és ne rejtsd el magadat az én könyörgésem elõl;

²Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

³Figyelmezz én reám és hallgass meg engemet; mert keseregve bolyongok és jajgatok!

³Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

⁴Az ellenségnek szaváért [és] a hitetlenek nyomorgatásáért: mert hazugságot hárítanak reám, és [nagy] dühösséggel ellenkeznek velem.

⁴vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

⁵Az én szívem reszket bennem, és a halál félelmei körülvettek engem.

⁵Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

⁶Félelem és rettegés esett én reám, és borzadály vett körül engem.

⁶Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

⁷Mondám: Vajha szárnyam volna, mint a galambnak! Elrepülnék és nyugodnám.

⁷Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

⁸Ímé, messze elmennék és a pusztában lakoznám. Szela.

⁸Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

⁹Sietnék kiszabadulni e sebes szélbõl, e forgószélbõl.

⁹Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

¹⁰Rontsd meg Uram, [és] oszlasd meg az õ nyelvöket; mert erõszakot és háborgást látok a városban.

¹⁰Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

¹¹Nappal és éjjel körüljárják azt annak kõfalainál, bent hamisság és ártalom van abban.

¹¹Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

¹²Veszedelem van bensejében; s nem távozik annak terérõl a zsarnokság és csalárdság.

¹²ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

¹³Mert nem ellenség szidalmazott engem, hisz [azt] elszenvedném; nem gyûlölõm emelte fel magát ellenem, hiszen elrejtettem volna magamat az elõl:

¹³Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

¹⁴Hanem te, hozzám hasonló halandó, én barátom és ismerõsöm,

¹⁴Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

¹⁵A kik együtt édes bizalomban éltünk; az Isten házába jártunk a tömegben.

¹⁵du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

¹⁶A halál vegye õket körül, elevenen szálljanak a Seolba; mert gonoszság van lakásukban, kebelökben.

¹⁶Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

¹⁷Én az Istenhez kiáltok, és az Úr megszabadít engem.

¹⁷Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

¹⁸Estve, reggel és délben panaszkodom és sóhajtozom, és õ meghallja az én szómat.

¹⁸Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

¹⁹Megszabadítja lelkemet békességre a rám támadó hadtól, mert sokan vannak ellenem.

¹⁹Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

²⁰Meghallja Isten és megfelel nékik, (mivelhogy õ eleitõl fogva trónol, Szela), a kik nem akarnak megváltozni és nem félik az Istent.

²⁰Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

²¹Kezeit felemelte a vele békességben lévõkre; megszegte az õ szövetségét.

²¹Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

²²A vajnál simább az õ szája, pedig szívében háborúság van; lágyabbak beszédei az olajnál, pedig éles szablyák azok.

²²Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

²³Vessed az Úrra a te terhedet, õ gondot visel rólad, és nem engedi, hogy valamikor ingadozzék az igaz. [ (Psalms 55:24) Te, Isten, a veszedelem vermébe taszítod õket; a vérszopó és álnok emberek életüknek felét sem élik meg; én pedig te benned bízom. ]

²³Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

²⁴Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.