¹Dávid zsoltára, mikor a Júda pusztájában volt.

¹En psalm av David, när han var i Juda öken.

²Isten! én Istenem vagy te, jó reggel kereslek téged; téged szomjúhoz lelkem, téged sóvárog testem a kiaszott, elepedt földön, a melynek nincs vize;

²Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

³Hogy láthassalak téged a szent helyen, szemlélvén a te hatalmadat és dicsõségedet.

³Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

⁴Hiszen a te kegyelmed jobb az életnél: az én ajakim hadd dicsérjenek téged.

⁴Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

⁵Áldanálak ezért életem fogytáig; a te nevedben emelném fel kezeimet.

⁵Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

⁶Mintha zsírral és kövérséggel telnék meg lelkem, mikor víg ajakkal dicsérhet téged az én szájam!

⁶Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

⁷Ha reád gondolok ágyamban: õrváltásról õrváltásra rólad elmélkedem;

⁷när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

⁸Mert segítségem voltál, és a te szárnyaidnak árnyékában örvendeztem.

⁸Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

⁹Ragaszkodik hozzád az én lelkem; a te jobbod megtámogat engem.

⁹Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

¹⁰Azok pedig, a kik veszedelemre keresik lelkemet, a föld mélységeibe jutnak.

¹⁰Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

¹¹Szablya martalékaiul esnek el, és a rókáknak lesznek eledelei. [ (Psalms 63:12) A király pedig örvendezni fog Istenben; dicséri õt mindaz, a ki õ reá esküszik; mert bedugatik a hazugok szája. ]

¹¹De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

¹²Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.