¹Én Sáronnak rózsája [vagyok,] és a völgyek lilioma.

¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

²Mint a liliom a tövisek közt,

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

³Mint az almafa az erdõnek fái közt,

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

⁴Bevisz engem a borozó házba,

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁵Erõsítsetek engem szõlõvel,

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁶Az õ balkeze az én fejem alatt van,

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁷Kényszerítlek titeket, Jeruzsálemnek leányai,

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁸Az én szerelmesemnek szavát [hallom], ímé, õ jõ,

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁹Hasonlatos az én szerelmesem az õzhöz, vagy a szarvasoknak fiához.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

¹⁰Szóla az én szerelmesem nékem, és monda:

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹¹Mert ímé a tél elmult,

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹²Virágok láttatnak a földön,

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹³A fügefa érleli elsõ gyümölcsét,

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹⁴Én galambom, a kõsziklának hasadékiban,

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁵Fogjátok meg nékünk a rókákat, a rókafiakat,

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁶Az én szerelmesem enyém, és én az övé,

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁷Míglen meghûsül a nap és az árnyékok elmúlnak:

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.