1Doa orang sengsara yang dalam keadaan letih lesu mengeluh kepada TUHAN. (102-2) Ya TUHAN, dengarlah doaku, biarlah seruanku sampai kepada-Mu.
1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2(102-3) Jangan berpaling daripadaku bila aku dalam kesusahan. Dengarlah bila aku berseru, dan jawablah aku segera.
2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3(102-4) Hidupku menghilang seperti asap; tulang-tulangku membara seperti api.
3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4(102-5) Aku lesu seperti rumput kering, dan kehilangan nafsu makan.
4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5(102-6) Aku mengerang dengan nyaring; badanku tinggal kulit pembungkus tulang.
5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6(102-7) Aku seperti burung undan di padang gurun, seperti burung hantu di reruntuhan yang sepi.
6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7(102-8) Aku tak bisa tidur, seperti burung yang kesepian di atap rumah.
7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8(102-9) Sepanjang hari musuh menghina aku; namaku dijadikan kutuk oleh orang yang marah kepadaku.
8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9(102-10) Aku makan abu seperti roti, minumanku bercampur air mata,
9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10(102-11) sebab Engkau telah mengangkat dan melemparkan aku dalam kemarahan-Mu yang menyala-nyala.
10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11(102-12) Hidupku berlalu seperti bayangan di waktu petang; aku menjadi layu seperti rumput.
11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12(102-13) Tapi Engkau, ya TUHAN, Raja untuk selama-lamanya, tetap diingat turun-temurun.
12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13(102-14) Engkau akan bangkit dan mengasihani Sion, saatnya sudah tiba untuk berbelaskasihan kepadanya.
13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14(102-15) Sebab hamba-hamba-Mu mencintai dia, biarpun ia sudah menjadi reruntuhan. Mereka merasa kasihan kepadanya, walaupun ia sudah menjadi debu.
14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15(102-16) Kuasa TUHAN akan ditakuti oleh bangsa-bangsa; dan keagungan-Nya disegani oleh semua raja,
15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16(102-17) apabila TUHAN membangun Sion kembali, dan tampil dalam keagungan-Nya.
16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17(102-18) Ia akan mendengar doa umat-Nya yang melarat, dan tidak menolak permohonan mereka.
17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18(102-19) Tulislah semua perbuatan TUHAN untuk angkatan yang akan datang, supaya bangsa yang belum dilahirkan dapat memuji Dia.
18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19(102-20) TUHAN memandang dari tempat-Nya yang tinggi, dari surga Ia menengok ke bumi
19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20(102-21) untuk mendengar keluh-kesah orang tahanan dan membebaskan orang yang dihukum mati.
20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21(102-22) Maka nama-Nya akan diwartakan di Sion, dan Ia akan dipuji-puji di Yerusalem,
21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22(102-23) waktu bangsa-bangsa dan kerajaan-kerajaan berhimpun untuk berbakti kepada TUHAN.
22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23(102-24) TUHAN mematahkan kekuatanku waktu aku masih muda, dan memperpendek umurku.
23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24(102-25) Lalu aku berkata, "Ya Allah jangan mengambil nyawaku di pertengahan hidupku." TUHAN, Engkau hidup selama-lamanya,
24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25(102-26) dahulu Engkau menjadikan bumi; langit pun karya tangan-Mu.
25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26(102-27) Semua itu akan lenyap, tetapi Engkau tetap ada; semua itu akan usang seperti pakaian. Engkau membuangnya seperti baju tua, lalu semuanya akan musnah.
26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27(102-28) Tetapi Engkau tetap sama, hidup-Mu tak akan berakhir.
27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28(102-29) Anak cucu kami akan hidup dengan tentram, dan selalu aman dalam perlindungan-Mu.
28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.