1Mazmur Daud, ketika ia lari dari Absalom, anaknya. (3-2) Ya TUHAN, alangkah banyaknya musuhku, sangat banyak yang menyerang aku!
1En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
2(3-3) Ada banyak yang berkata bahwa Allah tak mau menolong aku.
2HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
3(3-4) Tetapi Engkau, ya TUHAN, adalah perisai yang melindungi aku. Kauberi aku kemenangan, dan Kaubesarkan hatiku.
3Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
4(3-5) Aku berseru kepada TUHAN; dari bukit-Nya yang suci Ia menjawab aku.
4Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
5(3-6) Aku berbaring dan tidur dengan tentram, dan bangun lagi, sebab TUHAN menopang aku.
5Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6(3-7) Aku tidak takut kepada ribuan lawan yang mengepung aku dari segala jurusan.
6Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
7(3-8) Selamatkanlah aku, ya TUHAN Allahku, hukumlah dan lumpuhkanlah semua lawanku.
7Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
8(3-9) Dari Engkaulah datang pertolongan, ya TUHAN, sudilah memberkati umat-Mu.
8Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
9Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.