1Nyanyian. Mazmur kaum Korah. Untuk pemimpin kor. Menurut lagu: Mahalat Leanot. Nyanyian pengajaran Heman, orang Ezrahi. (88-2) Ya TUHAN, Allah yang menyelamatkan aku, di waktu siang aku berseru kepada-Mu, di waktu malam aku menghadap Engkau.
1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2(88-3) Semoga doaku sampai kepada-Mu, dengarkanlah seruanku.
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3(88-4) Aku ditimpa banyak kesusahan; maut sudah di ambang pintu.
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4(88-5) Aku seperti orang yang akan turun ke liang kubur, orang yang kehabisan tenaga.
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5(88-6) Aku ditinggalkan di antara orang mati, seperti orang terbunuh, terbaring dalam kuburan, seperti orang yang Kaulupakan sama sekali, orang yang tidak Kautolong lagi.
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6(88-7) Engkau melemparkan aku ke lubang yang dalam, ke liang kubur yang dalam dan gelap.
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7(88-8) Kemarahan-Mu menekan aku dengan berat, aku hancur tertindas oleh murka-Mu.
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8(88-9) Kaujauhkan kenalan-kenalanku daripadaku, dan Kaubuat aku memuakkan bagi mereka. Aku terkurung dan tak dapat keluar,
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9(88-10) mataku menjadi redup karena sengsara. Setiap hari aku berseru kepada-Mu, TUHAN, dan berdoa dengan tangan terentang.
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10(88-11) Apakah Engkau membuat keajaiban untuk orang mati? Apakah mereka bangkit dan memuji Engkau?
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11(88-12) Apakah kasih-Mu diberitakan dalam kuburan, dan kesetiaan-Mu di tempat kebinasaan?
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12(88-13) Adakah yang mengetahui keajaiban-Mu dalam kegelapan, atau kebaikan-Mu di negeri tempat orang dilupakan?
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13(88-14) Tetapi aku mohon pertolongan-Mu, ya TUHAN, setiap pagi kupanjatkan doa kepada-Mu.
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14(88-15) Ya TUHAN, mengapa Engkau menolak aku? Mengapa Kaupalingkan wajah-Mu daripadaku?
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15(88-16) Sejak kecil aku sengsara dan diincar maut, aku kepayahan menanggung hukuman-Mu.
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16(88-17) Kemarahan-Mu yang dahsyat menghancurkan aku; serangan-Mu yang hebat membinasakan aku.
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17(88-18) Sepanjang hari kemarahan-Mu seperti banjir mengelilingi aku, mengepung aku dari segala penjuru.
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18(88-19) Kawan-kawanku yang akrab Kaujauhkan daripadaku, tinggal kegelapan menemani aku.
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.