¹Bæn hrjáðs manns, þá er hann örmagnast og úthellir kveini sínu fyrir Drottni.

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Drottinn, heyr þú bæn mína og hróp mitt berist til þín.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Byrg eigi auglit þitt fyrir mér, þegar ég er í nauðum staddur, hneig að mér eyra þitt, þegar ég kalla, flýt þér að bænheyra mig.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴Því að dagar mínir hverfa sem reykur, bein mín brenna sem eldur.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵Hjarta mitt er mornað og þornað sem gras, því að ég gleymi að neyta brauðs míns.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Sakir kveinstafa minna er ég sem skinin bein.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Ég líkist pelíkan í eyðimörkinni, er sem ugla í rústum.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Ég ligg andvaka og styn eins og einmana fugl á þaki.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Daginn langan smána óvinir mínir mig, fjandmenn mínir formæla með nafni mínu.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰Ég et ösku sem brauð og blanda drykk minn tárum

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹sakir reiði þinnar og bræði, af því að þú hefir tekið mig upp og varpað mér burt.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Dagar mínir eru sem hallur skuggi, og ég visna sem gras.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³En þú, Drottinn, ríkir að eilífu, og nafn þitt varir frá kyni til kyns.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Þú munt rísa upp til þess að miskunna Síon, því að tími er kominn til þess að líkna henni, já, stundin er komin.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵Þjónar þínir elska steina hennar og harma yfir öskuhrúgum hennar.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶Þá munu þjóðirnar óttast nafn Drottins og allir konungar jarðarinnar dýrð þína,

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷því að Drottinn byggir upp Síon og birtist í dýrð sinni.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Hann snýr sér að bæn hinna nöktu og fyrirlítur eigi bæn þeirra.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹Þetta skal skráð fyrir komandi kynslóð, og þjóð, sem enn er ósköpuð, skal lofa Drottin.

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰Því að Drottinn lítur niður af sínum helgu hæðum, horfir frá himni til jarðar

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹til þess að heyra andvarpanir bandingjanna og leysa börn dauðans,

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²að þau mættu kunngjöra nafn Drottins í Síon og lofstír hans í Jerúsalem,

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³þegar þjóðirnar safnast saman og konungsríkin til þess að þjóna Drottni.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Hann hefir bugað kraft minn á ferð minni, stytt daga mína.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Ég segi: Guð minn, tak mig eigi burt á miðri ævinni. Ár þín vara frá kyni til kyns.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶Í öndverðu grundvallaðir þú jörðina, og himnarnir eru verk handa þinna.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷Þeir líða undir lok, en þú varir. Þeir fyrnast sem fat, þú skiptir þeim sem klæðum, og þeir hverfa.En þú ert hinn sami, og þín ár fá engan enda. [ (Psalms 102:29) Synir þjóna þinna munu búa kyrrir og niðjar þeirra standa stöðugir fyrir augliti þínu. ]

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸En þú ert hinn sami, og þín ár fá engan enda. [ (Psalms 102:29) Synir þjóna þinna munu búa kyrrir og niðjar þeirra standa stöðugir fyrir augliti þínu. ]

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.