1Davíðssálmur. Lofa þú Drottin, sála mín, og allt sem í mér er, hans heilaga nafn,
1Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2lofa þú Drottin, sála mín, og gleym eigi neinum velgjörðum hans.
2Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3Hann fyrirgefur allar misgjörðir þínar, læknar öll þín mein,
3han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4leysir líf þitt frá gröfinni, krýnir þig náð og miskunn.
4han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5Hann mettar þig gæðum, þú yngist upp sem örninn.
5han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6Drottinn fremur réttlæti og veitir rétt öllum kúguðum.
6HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7Hann gjörði Móse vegu sína kunna og Ísraelsbörnum stórvirki sín.
7Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8Náðugur og miskunnsamur er Drottinn, þolinmóður og mjög gæskuríkur.
8Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9Hann þreytir eigi deilur um aldur og er eigi eilíflega reiður.
9Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10Hann hefir eigi breytt við oss eftir syndum vorum og eigi goldið oss eftir misgjörðum vorum,
10Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11heldur svo hár sem himinninn er yfir jörðunni, svo voldug er miskunn hans við þá er óttast hann.
11Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12Svo langt sem austrið er frá vestrinu, svo langt hefir hann fjarlægt afbrot vor frá oss.
12Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13Eins og faðir sýnir miskunn börnum sínum, eins hefir Drottinn sýnt miskunn þeim er óttast hann.
13Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14Því að hann þekkir eðli vort, minnist þess að vér erum mold.
14Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15Dagar mannsins eru sem grasið, hann blómgast sem blómið á mörkinni,
15En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16þegar vindur blæs á hann er hann horfinn, og staður hans þekkir hann ekki framar.
16När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17En miskunn Drottins við þá er óttast hann varir frá eilífð til eilífðar, og réttlæti hans nær til barnabarnanna,
17Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18þeirra er varðveita sáttmála hans og muna að breyta eftir boðum hans.
18när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19Drottinn hefir reist hásæti sitt á himnum, og konungdómur hans drottnar yfir alheimi.
19HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20Lofið Drottin, þér englar hans, þér voldugu hetjur, er framkvæmið boð hans, er þér heyrið hljóminn af orði hans.
20Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21Lofið Drottin, allar hersveitir hans, þjónar hans, er framkvæmið vilja hans.Lofið Drottin, öll verk hans, á hverjum stað í ríki hans. Lofa þú Drottin, sála mín.
21Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22Lofið Drottin, öll verk hans, á hverjum stað í ríki hans. Lofa þú Drottin, sála mín.
22Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.