¹Lofa þú Drottin, sála mín! Drottinn, Guð minn, þú ert harla mikill. Þú ert klæddur hátign og vegsemd.

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²Þú hylur þig ljósi eins og skikkju, þenur himininn út eins og tjalddúk.

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³Þú hvelfir hásal þinn í vötnunum, gjörir ský að vagni þínum, og ferð um á vængjum vindarins.

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴Þú gjörir vindana að sendiboðum þínum, bálandi eld að þjónum þínum.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Þú grundvallar jörðina á undirstöðum hennar, svo að hún haggast eigi um aldur og ævi.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Hafflóðið huldi hana sem klæði, vötnin náðu upp yfir fjöllin,

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷en fyrir þinni ógnun flýðu þau, fyrir þrumurödd þinni hörfuðu þau undan með skelfingu.

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸Þau gengu yfir fjöllin, steyptust niður í dalina, þangað sem þú hafðir búið þeim stað.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹Þú settir takmörk, sem þau mega ekki fara yfir, þau skulu ekki hylja jörðina framar.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰Þú sendir lindir í dalina, þær renna milli fjallanna,

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹þær svala öllum dýrum merkurinnar, villiasnarnir slökkva þorsta sinn.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Yfir þeim byggja fuglar himins, láta kvak sitt heyrast milli greinanna.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³Þú vökvar fjöllin frá hásal þínum, jörðin mettast af ávexti verka þinna.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴Þú lætur gras spretta handa fénaðinum og jurtir, sem maðurinn ræktar, til þess að framleiða brauð af jörðinni

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵og vín, sem gleður hjarta mannsins, olíu, sem gjörir andlitið gljáandi, og brauð, sem hressir hjarta mannsins.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶Tré Drottins mettast, sedrustrén á Líbanon, er hann hefir gróðursett

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷þar sem fuglarnir byggja hreiður, storkarnir, er hafa kýprestrén að húsi.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸Hin háu fjöll eru handa steingeitunum, klettarnir eru hæli fyrir stökkhérana.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Þú gjörðir tunglið til þess að ákvarða tíðirnar, sólin veit, hvar hún á að ganga til viðar.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Þegar þú gjörir myrkur, verður nótt, og þá fara öll skógardýrin á kreik.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹Ljónin öskra eftir bráð og heimta æti sitt af Guði.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Þegar sól rennur upp, draga þau sig í hlé og leggjast fyrir í fylgsnum sínum,

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³en þá fer maðurinn út til starfa sinna, til vinnu sinnar fram á kveld.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Hversu mörg eru verk þín, Drottinn, þú gjörðir þau öll með speki, jörðin er full af því, er þú hefir skapað.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Þar er hafið, mikið og vítt á alla vegu, þar er óteljandi grúi, smá dýr og stór.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Þar fara skipin um og Levjatan, er þú hefir skapað til þess að leika sér þar.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Öll vona þau á þig, að þú gefir þeim fæðu þeirra á réttum tíma.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Þú gefur þeim, og þau tína, þú lýkur upp hendi þinni, og þau mettast gæðum.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Þú byrgir auglit þitt, þá skelfast þau, þú tekur aftur anda þeirra, þá andast þau og hverfa aftur til moldarinnar.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Þú sendir út anda þinn, þá verða þau til, og þú endurnýjar ásjónu jarðar.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹Dýrð Drottins vari að eilífu, Drottinn gleðjist yfir verkum sínum,

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²hann sem lítur til jarðar, svo að hún nötrar, sem snertir við fjöllunum, svo að úr þeim rýkur.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Ég vil ljóða um Drottin meðan lifi, lofsyngja Guði mínum meðan ég er til.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴Ó að mál mitt mætti falla honum í geð! Ég gleðst yfir Drottni.Ó að syndarar mættu hverfa af jörðunni og óguðlegir eigi vera til framar. Vegsama þú Drottin, sála mín. Halelúja.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Ó að syndarar mættu hverfa af jörðunni og óguðlegir eigi vera til framar. Vegsama þú Drottin, sála mín. Halelúja.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!