1Úr djúpinu ákalla ég þig, Drottinn,
1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2Drottinn, heyr þú raust mína, lát eyru þín hlusta á grátbeiðni mína!
2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3Ef þú, Drottinn, gæfir gætur að misgjörðum, Drottinn, hver fengi þá staðist?
3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4En hjá þér er fyrirgefning, svo að menn óttist þig.
4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5Ég vona á Drottin, sál mín vonar, og hans orðs bíð ég.
5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6Meir en vökumenn morgun, vökumenn morgun, þreyr sál mín Drottin.
6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7Ó Ísrael, bíð þú Drottins, því að hjá Drottni er miskunn, og hjá honum er gnægð lausnar.Hann mun leysa Ísrael frá öllum misgjörðum hans.
7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8Hann mun leysa Ísrael frá öllum misgjörðum hans.
8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.