1Þeir hafa fjandskapast mjög við mig frá æsku, _ skal Ísrael segja _
1En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2þeir hafa fjandskapast mjög við mig frá æsku, en þó eigi borið af mér.
2mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3Plógmennirnir hafa plægt um hrygg mér, gjört plógför sín löng,
3På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4en Drottinn hinn réttláti hefir skorið í sundur reipi óguðlegra.
4Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5Sneypast skulu þeir og undan hörfa, allir þeir sem hata Síon.
5De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6Þeir skulu verða sem gras á þekju, er visnar áður en það frævist.
6De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7Sláttumaðurinn skal eigi fylla hönd sína né sá fang sitt sem bindur,og þeir sem fram hjá fara skulu ekki segja: ,,Blessun Drottins sé með yður.`` Vér blessum yður í nafni Drottins!
7ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8og þeir sem fram hjá fara skulu ekki segja: ,,Blessun Drottins sé með yður.`` Vér blessum yður í nafni Drottins!
8och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»