1Allora Tsofar di Naama rispose e disse:
1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2"Cotesta abbondanza di parole rimarrà ella senza risposta? Basterà egli esser loquace per aver ragione?
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3Varranno le tue ciance a far tacere la gente? Farai tu il beffardo, senza che alcuno ti confonda?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4Tu dici a Dio: "Quel che sostengo è giusto, e io sono puro nel tuo cospetto".
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5Ma, oh se Iddio volesse parlare e aprir la bocca per risponderti
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6e rivelarti i segreti della sua sapienza poiché infinita è la sua intelligenza vedresti allora come Iddio dimentichi parte della colpa tua.
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7Puoi tu scandagliare le profondità di Dio? arrivare a conoscere appieno l’Onnipotente?
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
8Si tratta di cose più alte del cielo… e tu che faresti? di cose più profonde del soggiorno de’ morti… come le conosceresti?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
9La lor misura è più lunga della terra, più larga del mare.
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10Se Dio passa, se incarcera, se chiama in giudizio, chi s’opporrà?
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11Poich’egli conosce gli uomini perversi, scopre senza sforzo l’iniquità.
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12Ma l’insensato diventerà savio, quando un puledro d’onàgro diventerà uomo.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13Tu, però, se ben disponi il cuore, e protendi verso Dio le palme,
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14se allontani il male ch’è nelle tue mani, e non alberghi l’iniquità nelle tue tende,
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15allora alzerai la fronte senza macchia, sarai incrollabile, e non avrai paura di nulla;
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16dimenticherai i tuoi affanni; te ne ricorderai come d’acqua passata;
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17la tua vita sorgerà più fulgida del meriggio, l’oscurità sarà come la luce del mattino.
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18Sarai fiducioso perché avrai speranza; ti guarderai bene attorno e ti coricherai sicuro.
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19Ti metterai a giacere e niuno ti spaventerà; e molti cercheranno il tuo favore.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20Ma gli occhi degli empi verranno meno; non vi sarà più rifugio per loro, e non avranno altra speranza che di esalar l’anima".
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.