¹Allora Giobbe rispose e disse:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²"Voi, certo, valete quanto un popolo, e con voi morrà la sapienza.

²Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

³Ma del senno ne ho anch’io al par di voi, non vi son punto inferiore; e cose come codeste chi non le sa?

³Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

⁴Io dunque dovrei essere il ludibrio degli amici! Io che invocavo Iddio, ed ei mi rispondeva; il ludibrio io, l’uomo giusto, integro!

⁴Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

⁵Lo sprezzo alla sventura è nel pensiero di chi vive contento; esso è sempre pronto per coloro a cui vacilla il piede.

⁵Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

⁶Sono invece tranquille le tende de’ ladroni e chi provoca Iddio, chi si fa un dio della propria forza, se ne sta al sicuro.

⁶Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

⁷Ma interroga un po’ gli animali, e te lo insegneranno; gli uccelli del cielo, e te lo mostreranno;

⁷Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

⁸o parla alla terra ed essa te lo insegnerà, e i pesci del mare te lo racconteranno.

⁸eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

⁹Chi non sa, fra tutte queste creature, che la mano dell’Eterno ha fatto ogni cosa,

⁹Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

¹⁰ch’egli tiene in mano l’anima di tutto quel che vive, e lo spirito di ogni essere umano?

¹⁰I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

¹¹L’orecchio non discerne esso le parole, come il palato assaggia le vivande?

¹¹Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

¹²Nei vecchi si trova la sapienza e lunghezza di giorni da intelligenza.

¹²Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

¹³Ma in Dio stanno la saviezza e la potenza, a lui appartengono il consiglio e l’intelligenza.

¹³Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

¹⁴Ecco, egli abbatte, e niuno può ricostruire; Chiude un uomo in prigione, e non v’è chi gli apra.

¹⁴Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

¹⁵Ecco, egli trattiene le acque, e tutto inaridisce; le lascia andare, ed esse sconvolgono la terra.

¹⁵Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

¹⁶Egli possiede la forza e l’abilità; da lui dipendono chi erra e chi fa errare.

¹⁶Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

¹⁷Egli manda scalzi i consiglieri, colpisce di demenza i giudici.

¹⁷Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

¹⁸Scioglie i legami dell’autorità dei re e cinge i loro fianchi di catene.

¹⁸Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

¹⁹Manda scalzi i sacerdoti, e rovescia i potenti.

¹⁹Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

²⁰Priva della parola i più eloquenti, e toglie il discernimento ai vecchi.

²⁰Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

²¹Sparge lo sprezzo sui nobili, e rallenta la cintura ai forti.

²¹Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

²²Rivela le cose recondite, facendole uscir dalle tenebre, e trae alla luce ciò ch’è avvolto in ombra di morte.

²²Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

²³Aggrandisce i popoli e li annienta, amplia le nazioni e le riconduce nei loro confini;

²³Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

²⁴Toglie il senno ai capi della terra, e li fa errare in solitudini senza sentiero.

²⁴Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

²⁵Van brancolando nelle tenebre, senza alcuna luce, e li fa barcollare come ubriachi.

²⁵De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.