¹Allora Tsofar di Naama rispose e disse:

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²"Quel che tu dici mi spinge a risponderti e ne suscita in me il fervido impulso.

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

³Ho udito rimproveri che mi fanno oltraggio; ma lo spirito mio mi darà una risposta assennata.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

⁴Non lo sai tu che in ogni tempo, da che l’uomo è stato posto sulla terra,

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁵il trionfo de’ malvagi è breve, e la gioia degli empi non dura che un istante?

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁶Quando la sua altezza giungesse fino al cielo ed il suo capo toccasse le nubi,

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁷l’empio perirà per sempre come lo sterco suo; quelli che lo vedevano diranno: "Dov’è?"

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁸Se ne volerà via come un sogno, e non si troverà più; dileguerà come una visione notturna.

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁹L’occhio che lo guardava, cesserà di vederlo, e la sua dimora più non lo scorgerà.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰I suoi figli si raccomanderanno ai poveri, e le sue mani restituiranno la sua ricchezza.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹¹Il vigor giovanile che gli riempiva l’ossa giacerà nella polvere con lui.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹²Il male è dolce alla sua bocca, se lo nasconde sotto la lingua,

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹³lo risparmia, non lo lascia andar giù, lo trattiene sotto al suo palato:

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹⁴ma il cibo gli si trasforma nelle viscere, e gli diventa in corpo veleno d’aspide.

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁵Ha trangugiato ricchezze e le vomiterà; Iddio stesso gliele ricaccerà dal ventre.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁶Ha succhiato veleno d’aspide, la lingua della vipera l’ucciderà.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁷Non godrà più la vista d’acque perenni, né di rivi fluenti di miele e di latte.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁸Renderà il frutto delle sue fatiche, senza poterlo ingoiare. Pari alla sua ricchezza sarà la restituzione che ne dovrà fare, e così non godrà dei suoi beni.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁹Perché ha oppresso e abbandonato il povero, s’è impadronito di case che non avea costruite;

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

²⁰perché la sua ingordigia non conobbe requie, egli non salverà nulla di ciò che ha tanto bramato.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²¹La sua voracità non risparmiava nulla, perciò il suo benessere non durerà.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²²Nel colmo dell’abbondanza, si troverà in penuria; la mano di chiunque ebbe a soffrir tormenti si leverà contro lui.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³Quando starà per riempirsi il ventre, ecco Iddio manderà contro a lui l’ardor della sua ira; gliela farà piovere addosso per servirgli di cibo.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²⁴Se scampa alle armi di ferro, lo trafigge l’arco di rame.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁵Si strappa il dardo, esso gli esce dal corpo, la punta sfolgorante gli vien fuori dal fiele, lo assalgono i terrori della morte.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁶Buio profondo è riservato a’ suoi tesori; lo consumerà un fuoco non attizzato dall’uomo, che divorerà quel che resta nella sua tenda.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁷Il cielo rivelerà la sua iniquità, e la terra insorgerà contro di lui.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁸Le rendite della sua casa se n’andranno, portate via nel giorno dell’ira di Dio.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁹Tale la parte che Dio riserba all’empio, tale il retaggio che Dio gli destina".

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.