¹Allora Giobbe rispose e disse:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²"Anche oggi il mio lamento è una rivolta, per quanto io cerchi di comprimere il mio gemito.

²Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

³Oh sapessi dove trovarlo! potessi arrivare fino al suo trono!

³Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

⁴Esporrei la mia causa dinanzi a lui, riempirei d’argomenti la mia bocca.

⁴Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

⁵Saprei quel che mi risponderebbe, e capirei quello che avrebbe da dirmi.

⁵Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

⁶Contenderebbe egli meco con la sua gran potenza? No! invece, mi presterebbe attenzione.

⁶Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

⁷Là sarebbe un uomo retto a discutere con lui, e sarei dal mio giudice assolto per sempre.

⁷Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

⁸Ma, ecco, se vo ad oriente, egli non c’è; se ad occidente, non lo trovo;

⁸Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

⁹se a settentrione, quando vi opera, io non lo veggo; si nasconde egli nel mezzodì, io non lo scorgo.

⁹har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

¹⁰Ma la via ch’io batto ei la sa; se mi mettesse alla prova, ne uscirei come l’oro.

¹⁰Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

¹¹Il mio piede ha seguito fedelmente le sue orme, mi son tenuto sulla sua via senza deviare;

¹¹Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

¹²non mi sono scostato dai comandamenti delle sue labbra, ho riposto nel mio seno le parole della sua bocca.

¹²Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

¹³Ma la sua decisione e una; chi lo farà mutare? Quello ch’ei desidera, lo fa;

¹³Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

¹⁴egli eseguirà quel che di me ha decretato; e di cose come queste ne ha molte in mente.

¹⁴Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

¹⁵Perciò nel suo cospetto io sono atterrito; quando ci penso, ho paura di lui.

¹⁵Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

¹⁶Iddio m’ha tolto il coraggio, l’Onnipotente mi ha spaventato.

¹⁶Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

¹⁷Questo mi annienta: non le tenebre, non la fitta oscurità che mi ricopre.

¹⁷ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.