¹Ma pure, ascolta, o Giobbe, il mio dire, porgi orecchio a tutte le mie parole!

¹Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

²Ecco, apro la bocca, la lingua parla sotto il mio palato.

²Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

³Nelle mie parole è la rettitudine del mio cuore; e le mie labbra diran sinceramente quello che so.

³Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

⁴Lo spirito di Dio mi ha creato, e il soffio dell’Onnipotente mi dà la vita.

⁴Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

⁵Se puoi, rispondimi; prepara le tue ragioni, fatti avanti!

⁵Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

⁶Ecco, io sono uguale a te davanti a Dio; anch’io, fui tratto dall’argilla.

⁶Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

⁷Spavento di me non potrà quindi sgomentarti, e il peso della mia autorità non ti potrà schiacciare.

⁷Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

⁸Davanti a me tu dunque hai detto (e ho bene udito il suono delle tue parole):

⁸Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

⁹"Io sono puro, senza peccato; sono innocente, non c’è iniquità in me;

⁹»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

¹⁰ma Dio trova contro me degli appigli ostili, mi tiene per suo nemico;

¹⁰men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

¹¹mi mette i piedi nei ceppi, spia tutti i miei movimenti".

¹¹Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

¹²E io ti rispondo: In questo non hai ragione; giacché Dio è più grande dell’uomo.

¹²Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

¹³Perché contendi con lui? poich’egli non rende conto d’alcuno dei suoi atti.

¹³Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

¹⁴Iddio parla, bensì, una volta ed anche due, ma l’uomo non ci bada;

¹⁴Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

¹⁵parla per via di sogni, di visioni notturne, quando un sonno profondo cade sui mortali, quando sui loro letti essi giacciono assopiti;

¹⁵I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

¹⁶allora egli apre i loro orecchi e dà loro in segreto degli ammonimenti,

¹⁶då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

¹⁷per distoglier l’uomo dal suo modo d’agire e tener lungi da lui la superbia;

¹⁷när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

¹⁸per salvargli l’anima dalla fossa, la vita dal dardo mortale.

¹⁸Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

¹⁹L’uomo è anche ammonito sul suo letto, dal dolore, dall’agitazione incessante delle sue ossa;

¹⁹Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

²⁰quand’egli ha in avversione il pane, e l’anima sua schifa i cibi più squisiti;

²⁰Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

²¹la carne gli si consuma, e sparisce, mentre le ossa, prima invisibili, gli escon fuori,

²¹Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

²²l’anima sua si avvicina alla fossa, e la sua vita a quelli che dànno la morte.

²²Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

²³Ma se, presso a lui, v’è un angelo, un interprete, uno solo fra i mille, che mostri all’uomo il suo dovere,

²³Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

²⁴Iddio ha pietà di lui e dice: "Risparmialo, che non scenda nella fossa! Ho trovato il suo riscatto".

²⁴då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

²⁵Allora la sua carne divien fresca più di quella d’un bimbo; egli torna ai giorni della sua giovinezza;

²⁵Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

²⁶implora Dio, e Dio gli è propizio; gli dà di contemplare il suo volto con giubilo, e lo considera di nuovo come giusto.

²⁶När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

²⁷Ed egli va cantando fra la gente e dice: "Avevo peccato, pervertito la giustizia, e non sono stato punito come meritavo.

²⁷Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

²⁸Iddio ha riscattato l’anima mia, onde non scendesse nella fossa e la mia vita si schiude alla luce!"

²⁸ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

²⁹Ecco, tutto questo Iddio lo fa due, tre volte, all’uomo,

²⁹Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

³⁰per ritrarre l’anima di lui dalla fossa, perché su di lei splenda la luce della vita.

³⁰till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

³¹Sta’ attento, Giobbe, dammi ascolto; taci, ed io parlerò.

³¹Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

³²Se hai qualcosa da dire, rispondimi, parla, ché io vorrei poterti dar ragione.

³²Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

³³Se no, tu dammi ascolto, taci, e t’insegnerò la saviezza".

³³Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.