¹Poi Elihu seguitando disse:

¹Vidare sade Elihu:

²"Aspetta un po’, io t’istruirò; perché c’è da dire ancora a pro di Dio.

²Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

³Io trarrò la mia scienza da lontano e renderò giustizia a colui che m’ha fatto.

³Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

⁴Per certo, le mie parole non son bugiarde; ti sta dinanzi un uomo dotato di perfetta scienza.

⁴Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

⁵Ecco, Iddio è potente, ma non disdegna nessuno; è potente per la forza dell’intelletto suo.

⁵Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

⁶Ei non lascia viver l’empio, e fa ragione ai miseri.

⁶Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

⁷Non storna lo sguardo suo dai giusti, ma li pone coi re sul trono, ve li fa sedere per sempre, e così li esalta

⁷Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

⁸Se gli uomini son talora stretti da catene se son presi nei legami dell’afflizione,

⁸Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

⁹Dio fa lor conoscere la lor condotta, le loro trasgressioni, giacché si sono insuperbiti;

⁹så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

¹⁰egli apre così i loro orecchi a’ suoi ammonimenti, e li esorta ad abbandonare il male.

¹⁰han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

¹¹Se l’ascoltano, se si sottomettono, finiscono i loro giorni nel benessere, e gli anni loro nella gioia;

¹¹Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

¹²ma, se non l’ascoltano, periscon trafitti da’ suoi dardi, muoiono per mancanza d’intendimento.

¹²Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

¹³Gli empi di cuore s’abbandonano alla collera, non implorano Iddio quand’ei gl’incatena;

¹³Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

¹⁴così muoiono nel fior degli anni, e la lor vita finisce come quella dei dissoluti;

¹⁴deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

¹⁵ma Dio libera l’afflitto mediante l’afflizione, e gli apre gli orecchi mediante la sventura.

¹⁵Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

¹⁶Te pure ei vuol trarre dalle fauci della distretta, al largo, dove non è più angustia, e coprir la tua mensa tranquilla di cibi succulenti.

¹⁶Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

¹⁷Ma, se giudichi le vie di Dio come fan gli empi, il giudizio e la sentenza di lui ti piomberanno addosso.

¹⁷Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

¹⁸Bada che la collera non ti trasporti alla bestemmia, e la grandezza del riscatto non t’induca a fuorviare!

¹⁸Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

¹⁹Farebbe egli caso delle tue ricchezze? Non han valore per lui, né l’oro, né tutta la possanza dell’opulenza.

¹⁹Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

²⁰Non anelare a quella notte che porta via i popoli dal luogo loro.

²⁰Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

²¹Guardati bene dal volgerti all’iniquità, tu che sembri preferirla all’afflizione.

²¹Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

²²Vedi, Iddio è eccelso nella sua potenza; chi può insegnare come lui?

²²Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

²³Chi gli prescrive la via da seguire? Chi osa dirgli: "Tu hai fatto male?"

²³Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

²⁴Pensa piuttosto a magnificar le sue opere; gli uomini le celebrano nei loro canti,

²⁴Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

²⁵tutti le ammirano, il mortale le contempla da lungi.

²⁵och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

²⁶Sì, Iddio è grande e noi non lo possiam conoscere; incalcolabile è il numero degli anni suoi.

²⁶Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

²⁷Egli attrae a sé le gocciole dell’acqua; dai vapori ch’egli ha formato stilla la pioggia.

²⁷Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

²⁸Le nubi la spandono, la rovesciano sulla folla de’ mortali.

²⁸skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

²⁹E chi può capire lo spiegamento delle nubi, i fragori che scoppiano nel suo padiglione?

²⁹Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

³⁰Ecco, ora egli spiega intorno a sé la sua luce, or prende per coperta le profondità del mare.

³⁰Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

³¹Per tal modo punisce i popoli, e dà loro del cibo in abbondanza.

³¹Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

³²S’empie di fulmini le mani, e li lancia contro gli avversari.

³²I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

³³Il rombo del tuono annunzia ch’ei viene, gli animali lo presenton vicino.

³³Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.