¹Allora l’Eterno rispose a Giobbe dal seno della tempesta, e disse:

¹Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

²"Chi è costui che oscura i miei disegni con parole prive di senno?

²Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

³Orsù, cingiti i lombi come un prode; io ti farò delle domande e tu insegnami!

³Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

⁴Dov’eri tu quand’io fondavo la terra? Dillo, se hai tanta intelligenza.

⁴Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

⁵Chi ne fissò le dimensioni? giacché tu il sai! chi tirò sovr’essa la corda da misurare?

⁵Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

⁶Su che furon poggiate le sue fondamenta, o chi ne pose la pietra angolare

⁶Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

⁷quando le stelle del mattino cantavan tutte assieme e tutti i figli di Dio davan in gridi di giubilo?

⁷medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

⁸Chi chiuse con porte il mare balzante fuor dal seno materno,

⁸Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

⁹quando gli detti le nubi per vestimento e per fasce l’oscurità,

⁹när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

¹⁰quando gli tracciai de’ confini, gli misi sbarre e porte,

¹⁰när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

¹¹e dissi: "Fin qui tu verrai, e non oltre; qui si fermerà l’orgoglio de’ tuoi flutti?"

¹¹och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

¹²Hai tu mai, in vita tua, comandato al mattino? o insegnato il suo luogo all’aurora,

¹²Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

¹³perch’ella afferri i lembi della terra, e ne scuota via i malvagi?

¹³där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

¹⁴La terra si trasfigura come creta sotto il sigillo, e appar come vestita d’un ricco manto;

¹⁴Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

¹⁵i malfattori sono privati della luce loro, e il braccio, alzato già, è spezzato.

¹⁵då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

¹⁶Sei tu penetrato fino alle sorgenti del mare? hai tu passeggiato in fondo all’abisso?

¹⁶Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

¹⁷Le porte della morte ti son esse state scoperte? Hai tu veduto le porte dell’ombra di morte?

¹⁷Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

¹⁸Hai tu abbracciato collo sguardo l’ampiezza della terra? Parla, se la conosci tutta!

¹⁸Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

¹⁹Dov’è la via che guida al soggiorno della luce? E la tenebra dov’è la sua dimora?

¹⁹Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

²⁰Le puoi tu menare verso i loro domini, e sai tu bene i sentieri per ricondurle a casa?

²⁰så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

²¹Lo sai di sicuro! ché tu eri, allora, già nato, e il numero de’ tuoi giorni è grande!…

²¹Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

²²Sei tu entrato ne’ depositi della neve? Li hai visti i depositi della grandine

²²Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

²³ch’io tengo in serbo per i tempi della distretta, pel giorno della battaglia e della guerra?

²³-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

²⁴Per quali vie si diffonde la luce e si sparge il vento orientale sulla terra?

²⁴Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

²⁵Chi ha aperto i canali all’acquazzone e segnato la via al lampo dei tuoni,

²⁵Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

²⁶perché la pioggia cada sulla terra inabitata, sul deserto ove non sta alcun uomo,

²⁶till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

²⁷e disseti le solitudini desolate, sì che vi germogli e cresca l’erba?

²⁷till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

²⁸Ha forse la pioggia un padre? o chi genera le gocce della rugiada?

²⁸Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

²⁹Dal seno di chi esce il ghiaccio, e la brina del cielo chi la dà alla luce?

²⁹Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

³⁰Le acque, divenute come pietra, si nascondono, e la superficie dell’abisso si congela.

³⁰Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

³¹Sei tu che stringi i legami delle Pleiadi, o potresti tu scioglier le catene d’Orione?

³¹Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

³²Sei tu che, al suo tempo, fai apparire le costellazioni e guidi la grand’Orsa insieme a’ suoi piccini?

³²Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

³³Conosci tu le leggi del cielo? e regoli tu il dominio di esso sulla terra?

³³Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

³⁴Puoi tu levar la voce fino alle nubi, e far che abbondanza di pioggia ti ricopra?

³⁴Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

³⁵I fulmini parton forse al tuo comando? Ti dicono essi: "Eccoci qua"?

³⁵Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

³⁶Chi ha messo negli strati delle nubi sapienza, o chi ha dato intelletto alla meteora?

³⁶Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

³⁷Chi conta con sapienza le nubi? e gli otri del cielo chi li versa

³⁷Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

³⁸allorché la polvere stemperata diventa come una massa in fusione e le zolle de’ campi si saldan fra loro?

³⁸medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

³⁹Sei tu che cacci la preda per la leonessa, che sazi la fame de’ leoncelli

⁴⁰quando si appiattano nelle tane e si mettono in agguato nella macchia?

⁴¹Chi provvede il pasto al corvo quando i suoi piccini gridano a Dio e vanno errando senza cibo?