¹Meglio un povero che cammina nella sua integrità, di colui ch’è perverso di labbra ed anche stolto.

¹Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

²L’ardore stesso, senza conoscenza, non è cosa buona: e chi cammina in fretta sbaglia strada.

²Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

³La stoltezza dell’uomo ne perverte la via, ma il cuor di lui s’irrita contro l’Eterno.

³En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

⁴Le ricchezze procurano gran numero d’amici, ma il povero è abbandonato anche dal suo compagno.

⁴Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

⁵Il falso testimonio non rimarrà impunito, e chi spaccia menzogne non avrà scampo.

⁵Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

⁶Molti corteggiano l’uomo generoso, e tutti sono amici dell’uomo munificente.

⁶Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

⁷Tutti i fratelli del povero l’odiano, quanto più gli amici suoi s’allontaneranno da lui! Ei li sollecita con parole, ma già sono scomparsi.

⁷Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

⁸Chi acquista senno ama l’anima sua; e chi serba con cura la prudenza troverà del bene.

⁸Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

⁹Il falso testimonio non rimarrà impunito, e chi spaccia menzogne perirà.

⁹Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

¹⁰Vivere in delizie non s’addice allo stolto; quanto meno s’addice allo schiavo dominare sui principi!

¹⁰Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

¹¹Il senno rende l’uomo lento all’ira, ed egli stima sua gloria il passar sopra le offese.

¹¹Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

¹²L’ira del re è come il ruggito d’un leone, ma il suo favore è come rugiada sull’erba.

¹²En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

¹³Un figliuolo stolto è una grande sciagura per suo padre, e le risse d’una moglie sono il gocciolar continuo d’un tetto.

¹³En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

¹⁴Casa e ricchezze sono un’eredità dei padri, ma una moglie giudiziosa è un dono dell’Eterno.

¹⁴Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

¹⁵La pigrizia fa cadere nel torpore, e l’anima indolente patirà la fame.

¹⁵Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

¹⁶Chi osserva il comandamento ha cura dell’anima sua, ma chi non si dà pensiero della propria condotta morrà.

¹⁶Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

¹⁷Chi ha pietà del povero presta all’Eterno, che gli contraccambierà l’opera buona.

¹⁷Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

¹⁸Castiga il tuo figliuolo, mentre c’è ancora speranza, ma non ti lasciar andare sino a farlo morire.

¹⁸Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

¹⁹L’uomo dalla collera violenta dev’esser punito; ché, se lo scampi, dovrai tornare daccapo.

¹⁹Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

²⁰Ascolta il consiglio e ricevi l’istruzione, affinché tu diventi savio per il resto della vita.

²⁰Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

²¹Ci sono molti disegni nel cuor dell’uomo, ma il piano dell’Eterno è quello che sussiste.

²¹Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

²²Ciò che rende caro l’uomo è la bontà, e un povero val più d’un bugiardo.

²²Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

²³Il timor dell’Eterno mena alla vita; chi l’ha si sazia, e passa la notte non visitato da alcun male.

²³HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

²⁴Il pigro tuffa la mano nel piatto, e non fa neppur tanto da portarla alla bocca.

²⁴Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

²⁵Percuoti il beffardo, e il semplice si farà accorto; riprendi l’intelligente, e imparerà la scienza.

²⁵Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

²⁶Il figlio che fa vergogna e disonore, rovina suo padre e scaccia sua madre.

²⁶Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

²⁷Cessa, figliuol mio, d’ascoltar l’istruzione, se ti vuoi allontanare dalle parole della scienza.

²⁷Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

²⁸Il testimonio iniquo si burla della giustizia, e la bocca degli empi trangugia l’iniquità.

²⁸Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

²⁹I giudici son preparati per i beffardi e le percosse per il dosso degli stolti.

²⁹Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.