1Figliuol mio, sta’ attento alla mia sapienza, inclina l’orecchio alla mia intelligenza,
1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2affinché tu conservi l’accorgimento, e le tue labbra ritengano la scienza.
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3Poiché le labbra dell’adultera stillano miele, e la sua bocca è più morbida dell’olio;
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4ma la fine cui mena è amara come l’assenzio, è acuta come una spada a due tagli.
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5I suoi piedi scendono alla morte, i suoi passi fan capo al soggiorno dei defunti.
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6Lungi dal prendere il sentiero della vita, le sue vie sono erranti, e non sa dove va.
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7Or dunque, figliuoli, ascoltatemi, e non vi dipartite dalle parole della mia bocca.
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8Tieni lontana da lei la tua via, e non t’accostare alla porta della sua casa,
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9per non dare ad altri il fiore della tua gioventù, e i tuoi anni al tiranno crudele;
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10perché degli stranieri non si sazino de’ tuoi beni, e le tue fatiche non vadano in casa d’altri;
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11perché tu non abbia a gemere quando verrà la tua fine, quando la tua carne e il tuo corpo saran consumati,
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12e tu non dica: "Come ho fatto a odiare la correzione, come ha potuto il cuor mio sprezzare la riprensione?
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13come ho fatto a non ascoltare la voce di chi m’ammaestrava, e a non porger l’orecchio a chi m’insegnava?
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14poco mancò che non mi trovassi immerso in ogni male, in mezzo al popolo ed all’assemblea".
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15Bevi l’acqua della tua cisterna, l’acqua viva del tuo pozzo
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16Le tue fonti debbon esse spargersi al di fuori? e i tuoi rivi debbon essi scorrer per le strade?
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17Siano per te solo, e non per degli stranieri con te.
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18Sia benedetta la tua fonte, e vivi lieto con la sposa della tua gioventù.
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19Cerva d’amore, cavriola di grazia, le sue carezze t’inebrino in ogni tempo, e sii del continuo rapito nell’affetto suo.
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20E perché, figliuol mio, t’invaghiresti d’un’estranea, e abbracceresti il seno della donna altrui?
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21Ché le vie dell’uomo stan davanti agli occhi dell’Eterno, il quale osserva tutti i sentieri di lui.
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22L’empio sarà preso nelle proprie iniquità, e tenuto stretto dalle funi del suo peccato.
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23Egli morrà per mancanza di correzione, andrà vacillando per la grandezza della sua follia.
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.