¹Preghiera dell’afflitto quand’è abbattuto e spande il suo lamento dinanzi all’Eterno. Deh ascolta la mia preghiera, o Eterno, e venga fino a te il mio grido!

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Non mi nasconder la tua faccia nel dì della mia distretta; inclina a me il tuo orecchio; nel giorno che io grido, affrettati a rispondermi.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Poiché i miei giorni svaniscono come fumo, e le mie ossa si consumano come un tizzone.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴Colpito è il mio cuore come l’erba, e si è seccato; perché ho dimenticato perfino di mangiare il mio pane.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵A cagion della voce dei miei gemiti, le mie ossa s’attaccano alla mia carne.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Son simile al pellicano del deserto, son come il gufo de’ luoghi desolati.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Io veglio, e sono come il passero solitario sul tetto.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸I miei nemici m’oltraggiano ogni giorno; quelli che son furibondi contro di me si servon del mio nome per imprecare.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Poiché io mangio cenere come fosse pane, e mescolo con lagrime la mia bevanda,

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰a cagione della tua indignazione e del tuo cruccio; poiché m’hai levato in alto e gettato via.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹I miei giorni son come l’ombra che s’allunga, e io son disseccato come l’erba.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Ma tu, o Eterno, dimori in perpetuo, e la tua memoria dura per ogni età.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Tu ti leverai ed avrai compassione di Sion, poiché è tempo d’averne pietà; il tempo fissato è giunto.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Perché i tuoi servitori hanno affezione alle sue pietre, ed hanno pietà della sua polvere.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵Allora le nazioni temeranno il nome dell’Eterno, e tutti i re della terra la tua gloria,

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶quando l’Eterno avrà riedificata Sion, sarà apparso nella sua gloria,

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷avrà avuto riguardo alla preghiera dei desolati, e non avrà sprezzato la loro supplicazione.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Questo sarà scritto per l’età a venire, e il popolo che sarà creato loderà l’Eterno,

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹perch’egli avrà guardato dall’alto del suo santuario; dal cielo l’Eterno avrà mirato la terra

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰per udire i gemiti de’ prigionieri, per liberare i condannati a morte,

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹affinché pubblichino il nome dell’Eterno in Sion e la sua lode in Gerusalemme,

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²quando i popoli e i regni si raduneranno insieme per servire l’Eterno.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³Egli ha abbattuto le mie forze durante il mio cammino; ha accorciato i miei giorni.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Io ho detto: Dio mio, non mi portar via nel mezzo dei miei giorni; i tuoi anni durano per ogni età.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Tu fondasti ab antico la terra, e i cieli son l’opera delle tue mani.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶Essi periranno, ma tu rimani; tutti quanti si logoreranno come un vestito; tu li muterai come una veste e saranno mutati.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷Ma tu sei sempre lo stesso, e gli anni tuoi non avranno mai fine.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸I figliuoli de’ tuoi servitori avranno una dimora, e la loro progenie sarà stabilita nel tuo cospetto.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.