1Di Davide. Benedici, anima mia, l’Eterno; e tutto quello ch’è in me, benedica il nome suo santo.
1Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
2Benedici, anima mia l’Eterno, e non dimenticare alcuno de’ suoi benefici.
2Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
3Egli è quel che ti perdona tutte le tue iniquità, che sana tutte le tue infermità,
3han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
4che redime la tua vita dalla fossa, che ti corona di benignità e di compassioni,
4han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5che sazia di beni la tua bocca, che ti fa ringiovanire come l’aquila.
5han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
6L’Eterno fa giustizia e ragione a tutti quelli che sono oppressi.
6HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7Egli fece conoscere a Mosè le sue vie e ai figliuoli d’Israele le sue opere.
7Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8L’Eterno è pietoso e clemente, lento all’ira e di gran benignità.
8Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
9Egli non contende in eterno, né serba l’ira sua in perpetuo.
9Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
10Egli non ci ha trattati secondo i nostri peccati, né ci ha retribuiti secondo le nostre iniquità.
10Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
11Poiché quanto i cieli sono alti al disopra della terra, tanto è grande la sua benignità verso quelli che lo temono.
11Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12Quanto è lontano il levante dal ponente, tanto ha egli allontanato da noi le nostre trasgressioni.
12Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13Come un padre è pietoso verso i suoi figliuoli, così è pietoso l’Eterno verso quelli che lo temono.
13Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14Poiché egli conosce la nostra natura; egli si ricorda che siam polvere.
14Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
15I giorni dell’uomo son come l’erba; egli fiorisce come il fiore del campo;
15En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16se un vento gli passa sopra ei non è più, e il luogo dov’era non lo riconosce più.
16När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
17Ma la benignità dell’Eterno dura ab eterno e in eterno, sopra quelli che lo temono, e la sua giustizia sopra i figliuoli de’ figliuoli
17Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18di quelli che osservano il suo patto, e si ricordano de’ suoi comandamenti per metterli in opra.
18när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
19L’Eterno ha stabilito il suo trono ne’ cieli, e il suo regno signoreggia su tutto.
19HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
20Benedite l’Eterno, voi suoi angeli, potenti e forti, che fate ciò ch’egli dice, ubbidendo alla voce della sua parola!
20Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
21Benedite l’Eterno, voi tutti gli eserciti suoi, che siete suoi ministri, e fate ciò che gli piace!
21Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
22Benedite l’Eterno, voi tutte le opere sue, in tutti i luoghi della sua signoria! Anima mia, benedici l’Eterno!
22Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.