¹Anima mia, benedici l’Eterno! O Eterno, mio Dio, tu sei sommamente grande; sei vestito di splendore e di maestà.

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²Egli s’ammanta di luce come d’una veste; distende i cieli come un padiglione;

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³egli costruisce le sue alte stanze nelle acque; fa delle nuvole il suo carro, s’avanza sulle ali del vento;

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴fa dei venti i suoi messaggeri, delle fiamme di fuoco i suoi ministri.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Egli ha fondato la terra sulle sue basi; non sarà smossa mai in perpetuo.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Tu l’avevi coperta dell’abisso come d’una veste, le acque s’erano fermate sui monti.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷Alla tua minaccia esse si ritirarono, alla voce del tuo tuono fuggirono spaventate.

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸Le montagne sorsero, le valli s’abbassarono nel luogo che tu avevi stabilito per loro.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹Tu hai posto alle acque un limite che non trapasseranno; esse non torneranno a coprire la terra.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰Egli manda fonti nelle valli, ed esse scorrono fra le montagne;

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹abbeverano tutte le bestie della campagna, gli asini selvatici vi si dissetano.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Presso a quelle si riparano gli uccelli del cielo; di mezzo alle fronde fanno udir la loro voce.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³Egli adacqua i monti dall’alto delle sue stanze, la terra è saziata col frutto delle tue opere.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴Egli fa germogliar l’erba per il bestiame e le piante per il servizio dell’uomo, facendo uscir dalla terra il nutrimento,

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵e il vino che rallegra il cuor dell’uomo, e l’olio che gli fa risplender la faccia, e il pane che sostenta il cuore dei mortali.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶Gli alberi dell’Eterno sono saziati, i cedri del Libano, ch’egli ha piantati.

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷Gli uccelli vi fanno i loro nidi; la cicogna fa dei cipressi la sua dimora;

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸le alte montagne son per i camosci, le rocce sono il rifugio de’ conigli.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Egli ha fatto la luna per le stagioni; il sole conosce il suo tramonto.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Tu mandi le tenebre e vien la notte, nella quale tutte le bestie delle foreste si mettono in moto.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹I leoncelli ruggono dietro la preda e chiedono il loro pasto a Dio.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Si leva il sole, esse si ritirano e vanno a giacere nei loro covi.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³L’uomo esce all’opera sua e al suo lavoro fino alla sera.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Quanto son numerose le tue opere, o Eterno! Tu le hai fatte tutte con sapienza; la terra è piena delle tue ricchezze.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Ecco il mare, grande ed ampio, dove si muovon creature senza numero, animali piccoli e grandi.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Là vogano le navi e quel leviatan che hai creato per scherzare in esso.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Tutti quanti sperano in te che tu dia loro il lor cibo a suo tempo.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Tu lo dài loro ed essi lo raccolgono; tu apri la mano ed essi son saziati di beni.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Tu nascondi la tua faccia, essi sono smarriti; tu ritiri il loro fiato, ed essi muoiono e tornano nella loro polvere.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Tu mandi il tuo spirito, essi sono creati, e tu rinnovi la faccia della terra.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹Duri in perpetuo la gloria dell’Eterno, si rallegri l’Eterno nelle opere sue!

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²Egli riguarda la terra, ed essa trema; egli tocca i monti, ed essi fumano.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Io canterò all’Eterno finché io viva; salmeggerò al mio Dio finché io esista.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴Possa la mia meditazione essergli gradita! Io mi rallegrerò nell’Eterno.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Spariscano i peccatori dalla terra, e gli empi non siano più! Anima mia, benedici l’Eterno. Alleluia.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!