¹Celebrate l’Eterno, invocate il suo nome; fate conoscere le sue gesta fra popoli.

¹Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

²Cantategli, salmeggiategli, meditate su tutte le sue maraviglie.

²Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

³Gloriatevi nel santo suo nome; si rallegri il cuore di quelli che cercano l’Eterno!

³Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

⁴Cercate l’Eterno e la sua forza, cercate del continuo la sua faccia!

⁴Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

⁵Ricordatevi delle maraviglie ch’egli ha fatte, de’ suoi miracoli e dei giudizi della sua bocca,

⁵Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

⁶o voi, progenie d’Abrahamo, suo servitore, figliuoli di Giacobbe, suoi eletti!

⁶I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

⁷Egli, l’Eterno, è l’Iddio nostro; i suoi giudizi s’esercitano su tutta la terra.

⁷Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

⁸Egli si ricorda in perpetuo del suo patto, della parola da lui data per mille generazioni,

⁸Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

⁹del patto che fece con Abrahamo, del giuramento che fece ad Isacco,

⁹på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

¹⁰e che confermò a Giacobbe come uno statuto, ad Israele come un patto eterno,

¹⁰Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹¹dicendo: Io ti darò il paese di Canaan per vostra parte di eredità.

¹¹han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

¹²Non erano allora che poca gente, pochissimi e stranieri nel paese,

¹²Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

¹³e andavano da una nazione all’altra, da un regno a un altro popolo.

¹³Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

¹⁴Egli non permise che alcuno li opprimesse; anzi, castigò dei re per amor loro

¹⁴Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

¹⁵dicendo: Non toccate i miei unti, e non fate alcun male ai miei profeti.

¹⁵»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

¹⁶Poi chiamò la fame sul paese, e fece mancar del tutto il sostegno del pane.

¹⁶Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

¹⁷Mandò dinanzi a loro un uomo. Giuseppe fu venduto come schiavo.

¹⁷då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

¹⁸I suoi piedi furon serrati nei ceppi, ei fu messo in catene di ferro,

¹⁸Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

¹⁹fino al tempo che avvenne quello che avea detto, e la parola dell’Eterno, nella prova, gli rese giustizia.

¹⁹till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

²⁰Il re mandò a farlo sciogliere, il dominatore di popoli lo mise in libertà;

²⁰Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

²¹lo costituì signore della sua casa e governatore di tutti i suoi beni

²¹Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

²²per incatenare i principi a suo talento, e insegnare ai suoi anziani la sapienza.

²²han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

²³Allora Israele venne in Egitto, e Giacobbe soggiornò nel paese di Cham.

²³Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

²⁴Iddio fece moltiplicar grandemente il suo popolo, e lo rese più potente dei suoi avversari.

²⁴Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

²⁵Poi voltò il cuor loro perché odiassero il suo popolo, e macchinassero frodi contro i suoi servitori.

²⁵de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

²⁶Egli mandò Mosè, suo servitore, e Aaronne, che aveva eletto.

²⁶Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

²⁷Essi compiron fra loro i miracoli da lui ordinati, fecero dei prodigi nella terra di Cham.

²⁷De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

²⁸Mandò le tenebre e fece oscurar l’aria, eppure non osservarono le sue parole.

²⁸Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

²⁹Cangiò le acque loro in sangue, e fece morire i loro pesci.

²⁹Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

³⁰La loro terra brulicò di rane, fin nelle camere dei loro re.

³⁰Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

³¹Egli parlò, e vennero mosche velenose e zanzare in tutto il loro territorio.

³¹Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

³²Dette loro grandine invece di pioggia, fiamme di fuoco sul loro paese.

³²Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

³³Percosse le loro vigne e i loro fichi e fracassò gli alberi del loro territorio.

³³Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

³⁴Egli parlò e vennero le locuste e i bruchi senza numero,

³⁴Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

³⁵che divorarono tutta l’erba nel loro paese e mangiarono il frutto della loro terra.

³⁵De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

³⁶Poi percosse tutti i primogeniti nel loro paese, le primizie d’ogni loro forza.

³⁶Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

³⁷E fece uscire gli Israeliti con argento ed oro, e non vi fu alcuno, fra le sue tribù, che fosse fiacco.

³⁷Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

³⁸L’Egitto si rallegrò della loro partenza, poiché la paura d’essi era caduta su loro.

³⁸Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

³⁹Egli distese una nuvola per ripararli, e accese un fuoco per rischiararli di notte.

³⁹Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

⁴⁰A loro richiesta fece venire delle quaglie, e li saziò col pane del cielo.

⁴⁰De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

⁴¹Egli aprì la roccia e ne scaturirono acque; esse corsero per luoghi aridi, come un fiume.

⁴¹Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

⁴²Poiché egli si ricordò della sua parola santa e d’Abrahamo, suo servitore;

⁴²Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

⁴³e trasse fuori il suo popolo con allegrezza, e i suoi eletti con giubilo.

⁴³Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

⁴⁴E dette loro i paesi delle nazioni, ed essi presero possesso della fatica dei popoli,

⁴⁴Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

⁴⁵perché osservassero i suoi statuti e ubbidissero alle sue leggi. Alleluia.

⁴⁵för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!