¹Alleluia! Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in perpetuo.

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Chi può raccontare le gesta dell’Eterno, o pubblicar tutta la sua lode?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Beati coloro che osservano ciò ch’è prescritto, che fanno ciò ch’è giusto, in ogni tempo!

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴O Eterno, ricordati di me, con la benevolenza che usi verso il tuo popolo; visitami con la tua salvazione,

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵affinché io vegga il bene de’ tuoi eletti, mi rallegri dell’allegrezza della tua nazione, e mi glori con la tua eredità.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Noi e i nostri padri abbiamo peccato, abbiamo commesso l’iniquità, abbiamo agito empiamente.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷I nostri padri non prestarono attenzione alle tue maraviglie in Egitto; non si ricordarono della moltitudine delle tue benignità, ma si ribellarono presso al mare, al Mar rosso.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Nondimeno egli li salvò per amor del suo nome, per far conoscere la sua potenza.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Sgridò il Mar rosso ed esso si seccò; li condusse attraverso gli abissi come attraverso un deserto.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰E li salvò dalla mano di chi li odiava, e li redense dalla mano del nemico.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹E le acque copersero i loro avversari; non ne scampò neppur uno.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Allora credettero alle sue parole, e cantarono la sua lode.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Ben presto dimenticarono le sue opere; non aspettaron fiduciosi l’esecuzione dei suoi disegni,

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴ma si accesero di cupidigia nel deserto, e tentarono Dio nella solitudine.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵Ed egli dette loro quel che chiedevano, ma mandò la consunzione nelle loro persone.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Furon mossi d’invidia contro Mosè nel campo, e contro Aaronne, il santo dell’Eterno.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷La terra s’aprì, inghiottì Datan e coperse il sèguito d’Abiram.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸Un fuoco s’accese nella loro assemblea, la fiamma consumò gli empi.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹Fecero un vitello in Horeb, e adorarono un’immagine di getto;

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰così mutarono la loro gloria nella figura d’un bue che mangia l’erba.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹Dimenticarono Dio, loro salvatore, che avea fatto cose grandi in Egitto,

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²cose maravigliose nel paese di Cham, cose tremende al Mar rosso.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Ond’egli parlò di sterminarli; ma Mosè, suo eletto, stette sulla breccia dinanzi a lui per stornar l’ira sua onde non li distruggesse.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Essi disdegnarono il paese delizioso, non credettero alla sua parola;

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵e mormorarono nelle loro tende, e non dettero ascolto alla voce dell’Eterno.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Ond’egli, alzando la mano, giurò loro che li farebbe cader nel deserto,

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷che farebbe perire la loro progenie fra le nazioni e li disperderebbe per tutti i paesi.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Si congiunsero anche con Baal-Peor e mangiarono dei sacrifizi dei morti.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Così irritarono Iddio colle loro azioni, e un flagello irruppe fra loro.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Ma Fineas si levò e fece giustizia, e il flagello fu arrestato.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹E ciò gli fu imputato come giustizia per ogni età, in perpetuo.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²Lo provocarono ad ira anche alle acque di Meriba, e venne del male a Mosè per cagion loro;

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³perché inasprirono il suo spirito ed egli parlò sconsigliatamente con le sue labbra.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴Essi non distrussero i popoli, come l’Eterno avea loro comandato;

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵ma si mescolarono con le nazioni, e impararono le opere d’esse:

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶e servirono ai loro idoli, i quali divennero per essi un laccio;

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷e sacrificarono i loro figliuoli e le loro figliuole ai demoni,

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸e sparsero il sangue innocente, il sangue dei loro figliuoli e delle loro figliuole, che sacrificarono agl’idoli di Canaan; e il paese fu profanato dal sangue versato.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Essi si contaminarono con le loro opere, e si prostituirono coi loro atti.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Onde l’ira dell’Eterno si accese contro il suo popolo, ed egli ebbe in abominio la sua eredità.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹E li dette nelle mani delle nazioni, e quelli che li odiavano li signoreggiarono.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²E i loro nemici li oppressero, e furono umiliati sotto la loro mano.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Molte volte li liberò, ma essi si ribellavano, seguendo i loro propri voleri, e si rovinavano per la loro iniquità.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Tuttavia, volse a loro lo sguardo quando furono in distretta, quando udì il loro grido;

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵e si ricordò per loro del suo patto, e si pentì secondo la moltitudine delle sue benignità.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶Fece loro anche trovar compassione presso tutti quelli che li aveano menati in cattività.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Salvaci, o Eterno, Iddio nostro, e raccoglici di fra le nazioni, affinché celebriamo il tuo santo nome, e mettiamo la nostra gloria nel lodarti.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Benedetto sia l’Eterno, l’Iddio d’Israele, d’eternità in eternità! E tutto il popolo dica: Amen! Alleluia.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken