¹Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in eterno!

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Così dicano i riscattati dall’Eterno, ch’egli ha riscattati dalla mano dell’avversario

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³e raccolti da tutti i paesi, dal levante e dal ponente, dal settentrione e dal mezzogiorno.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴Essi andavano errando nel deserto per vie desolate; non trovavano città da abitare.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵Affamati e assetati, l’anima veniva meno in loro.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, ed ei li trasse fuori dalle loro angosce.

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷Li condusse per la diritta via perché giungessero a una città da abitare.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹Poich’egli ha saziato l’anima assetata, ed ha ricolmato di beni l’anima affamata.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Altri dimoravano in tenebre e in ombra di morte, prigionieri nell’afflizione e nei ferri,

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹perché s’erano ribellati alle parole di Dio e aveano sprezzato il consiglio dell’Altissimo;

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²ond’egli abbatté il cuor loro con affanno; essi caddero, e non ci fu alcuno che li soccorresse.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce;

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴li trasse fuori dalle tenebre e dall’ombra di morte, e ruppe i loro legami.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶Poich’egli ha rotte le porte di rame, e ha spezzato le sbarre di ferro.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Degli stolti erano afflitti per la loro condotta ribelle e per le loro iniquità.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸L’anima loro abborriva ogni cibo, ed eran giunti fino alle porte della morte.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰Mandò la sua parola e li guarì, e li scampò dalla fossa.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²Offrano sacrifizi di lode, e raccontino le sue opere con giubilo!

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³Ecco quelli che scendon nel mare su navi, che trafficano sulle grandi acque;

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴essi veggono le opere dell’Eterno e le sue maraviglie nell’abisso.

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵Poich’egli comanda e fa levare il vento di tempesta, che solleva le onde del mare.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶Salgono al cielo, scendono negli abissi; l’anima loro si strugge per l’angoscia.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷Traballano e barcollano come un ubriaco, e tutta la loro saviezza vien meno.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Ma, gridando essi all’Eterno nella loro distretta, egli li trae fuori dalle loro angosce.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Egli muta la tempesta in quiete, e le onde si calmano.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Essi si rallegrano perché si sono calmate, ed ei li conduce al porto da loro desiderato.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²Lo esaltino nell’assemblea del popolo, e lo lodino nel consiglio degli anziani!

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³Egli cambia i fiumi in deserto, e le fonti dell’acqua in luogo arido;

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴la terra fertile in pianura di sale, per la malvagità de’ suoi abitanti.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Egli cambia il deserto in uno stagno, e la terra arida in fonti d’acqua.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶Egli fa quivi abitar gli affamati ed essi fondano una città da abitare.

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷Vi seminano campi e vi piantano vigne, e ne raccolgono frutti abbondanti.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Egli li benedice talché moltiplicano grandemente, ed egli non lascia scemare il loro bestiame.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Ma poi sono ridotti a pochi, umiliati per l’oppressione, per l’avversità e gli affanni.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰Egli spande lo sprezzo sui principi, e li fa errare per deserti senza via;

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹ma innalza il povero traendolo dall’afflizione, e fa moltiplicar le famiglie a guisa di gregge.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²Gli uomini retti lo vedono e si rallegrano, ed ogni iniquità ha la bocca chiusa.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Chi è savio osservi queste cose, e consideri la benignità dell’Eterno.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.