¹Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. O Dio della mia lode, non tacere,

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²perché la bocca dell’empio e la bocca di frode si sono aperte contro di me; hanno parlato contro di me con lingua bugiarda.

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³M’hanno assediato con parole d’odio, e m’hanno fatto guerra senza cagione.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴Invece dell’amore che porto loro, mi sono avversari, ed io non faccio che pregare.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵Essi m’hanno reso male per bene, e odio per il mio amore.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶Costituisci un empio su di lui, si tenga alla sua destra un avversario.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷Quando sarà giudicato, esca condannato, e la sua preghiera gli sia imputata come peccato.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸Siano i suoi giorni pochi: un altro prenda il suo ufficio.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹Siano i suoi figliuoli orfani e la sua moglie vedova.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰I suoi figliuoli vadan vagando e accattino, e cerchino il pane lungi dalle loro case in rovina.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹Getti l’usuraio le sue reti su tutto ciò ch’egli ha, e gli stranieri faccian lor preda delle sue fatiche.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²Nessuno estenda a lui la sua benignità, e non vi sia chi abbia pietà de’ suoi orfani.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³La sua progenie sia distrutta; nella seconda generazione sia cancellato il loro nome!

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴L’iniquità dei suoi padri sia ricordata dall’Eterno, e il peccato di sua madre non sia cancellato.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵Sian quei peccati del continuo davanti all’Eterno, e faccia egli sparire dalla terra la di lui memoria,

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶perch’egli non si è ricordato d’usar benignità, ma ha perseguitato il misero, il povero, il tribolato di cuore per ucciderlo.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷Egli ha amato la maledizione, e questa gli è venuta addosso; non si è compiaciuto nella benedizione, ed essa si tien lungi da lui.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸S’è vestito di maledizione come della sua veste, ed essa è penetrata come acqua, dentro di lui, e come olio, nelle sue ossa.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹Siagli essa come un vestito di cui si cuopra, come una cintura di cui sia sempre cinto!

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰Tal sia, da parte dell’Eterno, la ricompensa dei miei avversari, e di quelli che proferiscono del male contro l’anima mia.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹Ma tu, o Eterno, o Signore, opera in mio favore, per amor del tuo nome; poiché la tua misericordia è buona, liberami,

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²perché io son misero e povero, e il mio cuore è piagato dentro di me.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³Io me ne vo come l’ombra quando s’allunga, sono cacciato via come la locusta.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴Le mie ginocchia vacillano per i miei digiuni, e la mia carne deperisce e dimagra.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵Son diventato un obbrobrio per loro; quando mi vedono, scuotono il capo.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶Aiutami, o Eterno, mio Dio, salvami secondo la tua benignità,

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷e sappiano essi che questo è opera della tua mano, che sei tu, o Eterno, che l’hai fatto.

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸Essi malediranno, ma tu benedirai; s’innalzeranno e resteran confusi, ma il tuo servitore si rallegrerà.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹I miei avversari saranno vestiti di vituperio e avvolti nella loro vergogna come in un mantello!

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰Io celebrerò altamente l’Eterno con la mia bocca, lo loderò in mezzo alla moltitudine;

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹poiché egli sta alla destra del povero per salvarlo da quelli che lo condannano a morte.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.