¹Quando Israele uscì dall’Egitto, e la casa di Giacobbe di fra un popolo dal linguaggio strano,

¹När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,

²Giuda divenne il santuario dell’Eterno; Israele, suo dominio.

²då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme.

³Il mare lo vide e fuggì, il Giordano tornò addietro.

³Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.

⁴I monti saltarono come montoni, i colli come agnelli.

⁴Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm.

⁵Che avevi, o mare, che fuggisti? E tu, Giordano, che tornasti addietro?

⁵Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka?

⁶E voi, monti, che saltaste come montoni, e voi, colli, come agnelli?

⁶I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?

⁷Trema, o terra, alla presenza del Signore, alla presenza dell’Iddio di Giacobbe,

⁷För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,

⁸che mutò la roccia in istagno, il macigno in sorgente d’acqua.

⁸för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.