¹Canto dei pellegrinaggi. Nella mia distretta ho invocato l’Eterno, ed egli m’ha risposto.

¹En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

²O Eterno, libera l’anima mia dalle labbra bugiarde, dalla lingua fraudolenta.

²HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

³Che ti sarà dato e che ti sarà aggiunto, o lingua fraudolenta?

³Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

⁴Frecce di guerriero, acute, con carboni di ginepro.

⁴Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

⁵Misero me che soggiorno in Mesec, e dimoro fra le tende di Kedar!

⁵Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

⁶L’anima mia troppo a lungo ha dimorato con colui che odia la pace!

⁶Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

⁷Io sono per la pace; ma, non appena parlo, essi sono per la guerra.

⁷Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.