¹Canto dei pellegrinaggi. Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza! Lo dica pure Israele:

¹En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

²Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza; eppure, non hanno potuto vincermi.

²mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

³Degli aratori hanno arato sul mio dorso, v’hanno tracciato i loro lunghi solchi.

³På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

⁴L’Eterno è giusto; egli ha tagliato le funi degli empi.

⁴Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁵Siano confusi e voltin le spalle tutti quelli che odiano Sion!

⁵De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁶Siano come l’erba dei tetti, che secca prima di crescere!

⁶De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁷Non se n’empie la mano il mietitore, né le braccia chi lega i covoni;

⁷ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁸e i passanti non dicono: La benedizione dell’Eterno sia sopra voi; noi vi benediciamo nel nome dell’Eterno!

⁸och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»