¹Canto dei pellegrinaggi. O Eterno, io grido a te da luoghi profondi!

¹En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

²Signore, ascolta il mio grido; siano le tue orecchie attente alla voce delle mie supplicazioni!

²Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

³O Eterno, se tu poni mente alle iniquità, Signore, chi potrà reggere?

³Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

⁴Ma presso te v’è perdono affinché tu sia temuto.

⁴Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

⁵Io aspetto l’Eterno, l’anima mia l’aspetta, ed io spero nella sua parola.

⁵Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

⁶L’anima mia anela al Signore più che le guardie non anelino al mattino, più che le guardie al mattino.

⁶Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

⁷O Israele, spera nell’Eterno, poiché presso l’Eterno è benignità e presso di lui è abbondanza di redenzione.

⁷Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

⁸Ed egli redimerà Israele da tutte le sue iniquità.

⁸Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.