¹Per il capo de’ musici. Salmo di Davide. O Eterno tu m’hai investigato e mi conosci.

¹För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

²Tu sai quando mi seggo e quando m’alzo, tu intendi da lungi il mio pensiero.

²Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

³Tu mi scruti quando cammino e quando mi giaccio, e conosci a fondo tutte le mie vie.

³Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

⁴Poiché la parola non è ancora sulla mia lingua, che tu, o Eterno, già la conosci appieno.

⁴Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁵Tu mi stringi di dietro e davanti, e mi metti la mano addosso.

⁵Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁶Una tal conoscenza è troppo maravigliosa per me, tanto alta, che io non posso arrivarci.

⁶En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁷Dove me ne andrò lungi dal tuo spirito? e dove fuggirò dal tuo cospetto?

⁷Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁸Se salgo in cielo tu vi sei; se mi metto a giacere nel soggiorno dei morti, eccoti quivi.

⁸Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁹Se prendo le ali dell’alba e vo a dimorare all’estremità del mare,

⁹Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

¹⁰anche quivi mi condurrà la tua mano, e la tua destra mi afferrerà.

¹⁰så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹¹Se dico: Certo le tenebre mi nasconderanno, e la luce diventerà notte intorno a me,

¹¹Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹²le tenebre stesse non possono nasconderti nulla, e la notte risplende come il giorno; le tenebre e la luce son tutt’uno per te.

¹²så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹³Poiché sei tu che hai formato le mie reni, che m’hai intessuto nel seno di mia madre.

¹³Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹⁴Io ti celebrerò, perché sono stato fatto in modo maraviglioso, stupendo. Maravigliose sono le tue opere, e l’anima mia lo sa molto bene.

¹⁴Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁵Le mie ossa non t’erano nascoste, quand’io fui formato in occulto e tessuto nelle parti più basse della terra.

¹⁵Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁶I tuoi occhi videro la massa informe del mio corpo; e nel tuo libro erano tutti scritti i giorni che m’eran destinati, quando nessun d’essi era sorto ancora.

¹⁶Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁷Oh quanto mi son preziosi i tuoi pensieri, o Dio! Quant’è grande la somma d’essi!

¹⁷Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁸Se li voglio contare, son più numerosi della rena; quando mi sveglio sono ancora con te.

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁹Certo, tu ucciderai l’empio, o Dio; perciò dipartitevi da me, uomini di sangue.

¹⁹Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

²⁰Essi parlano contro di te malvagiamente; i tuoi nemici usano il tuo nome a sostener la menzogna.

²⁰de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²¹O Eterno, non odio io quelli che t’odiano? E non aborro io quelli che si levano contro di te?

²¹Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²²Io li odio di un odio perfetto; li tengo per miei nemici.

²²Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²³Investigami, o Dio, e conosci il mio cuore. Provami, e conosci i miei pensieri.

²³Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²⁴E vedi se v’è in me qualche via iniqua, e guidami per la via eterna.

²⁴och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.