1Perché tumultuano le nazioni, e meditano i popoli cose vane?
1Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2I re della terra si ritrovano e i principi si consigliano assieme contro l’Eterno e contro il suo Unto, dicendo:
2Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3Rompiamo i loro legami e gettiamo via da noi le loro funi.
3»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4Colui che siede ne’ cieli ne riderà; il Signore si befferà di loro.
4Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5Allora parlerà loro nella sua ira, e nel suo furore li renderà smarriti:
5Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6Eppure, dirà, io ho stabilito il mio re sopra Sion, monte della mia santità.
6»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7Io spiegherò il decreto: L’Eterno mi disse: Tu sei il mio figliuolo, oggi io t’ho generato.
7Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8Chiedimi, io ti darò le nazioni per tua eredità e le estremità della terra per tuo possesso.
8Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9Tu le fiaccherai con uno scettro di ferro; tu le spezzerai come un vaso di vasellaio.
9Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10Ora dunque, o re, siate savi; lasciatevi correggere, o giudici della terra.
10Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11Servite l’Eterno con timore, e gioite con tremore.
11Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12Rendete omaggio al figlio, che talora l’Eterno non si adiri e voi non periate nella vostra via, perché d’un tratto l’ira sua può divampare. Beati tutti quelli che confidano in lui!
12Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.