¹Per il Capo de’ musici. Su "Cerva dell’aurora". Salmo di Davide. Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato? Perché te ne stai lontano, senza soccorrermi, senza dare ascolto alle parole del mio gemito?

¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

²Dio mio, io grido di giorno, e tu non rispondi; di notte ancora, e non ho posa alcuna.

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³Eppur tu sei il Santo, che siedi circondato dalle lodi d’Israele.

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴I nostri padri confidarono in te; confidarono e tu li liberasti.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵Gridarono a te, e furon salvati; confidarono in te, e non furon confusi.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶Ma io sono un verme e non un uomo; il vituperio degli uomini, e lo sprezzato dal popolo.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷Chiunque mi vede si fa beffe di me; allunga il labbro, scuote il capo, dicendo:

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸Ei si rimette nell’Eterno; lo liberi dunque; lo salvi, poiché lo gradisce!

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹Sì, tu sei quello che m’hai tratto dal seno materno; m’hai fatto riposar fidente sulle mammelle di mia madre.

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰A te fui affidato fin dalla mia nascita, tu sei il mio Dio fin dal seno di mia madre.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹Non t’allontanare da me, perché l’angoscia è vicina, e non v’è alcuno che m’aiuti.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹²Grandi tori m’han circondato; potenti tori di Basan m’hanno attorniato;

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³apron la loro gola contro a me, come un leone rapace e ruggente.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴Io son come acqua che si sparge, e tutte le mie ossa si sconnettono; il mio cuore è come la cera, si strugge in mezzo alle mie viscere.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵Il mio vigore s’inaridisce come terra cotta, e la lingua mi s’attacca al palato; tu m’hai posto nella polvere della morte.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶Poiché cani m’han circondato; uno stuolo di malfattori m’ha attorniato; m’hanno forato le mani e i piedi.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷Posso contare tutte le mie ossa. Essi mi guardano e m’osservano;

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸spartiscon fra loro i miei vestimenti e tirano a sorte la mia veste.

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹Tu dunque, o Eterno, non allontanarti, tu che sei la mia forza, t’affretta a soccorrermi.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰Libera l’anima mia dalla spada, l’unica mia, dalla zampa del cane;

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹salvami dalla gola del leone. Tu mi risponderai liberandomi dalle corna dei bufali.

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²²Io annunzierò il tuo nome ai miei fratelli, ti loderò in mezzo all’assemblea.

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³O voi che temete l’Eterno, lodatelo! Glorificatelo voi, tutta la progenie di Giacobbe, e voi tutta la progenie d’Israele, abbiate timor di lui!

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴Poich’egli non ha sprezzata né disdegnata l’afflizione dell’afflitto, e non ha nascosta la sua faccia da lui; ma quand’ha gridato a lui, ei l’ha esaudito.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵Tu sei l’argomento della mia lode nella grande assemblea; io adempirò i miei voti in presenza di quelli che ti temono.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶Gli umili mangeranno e saranno saziati; quei che cercano l’Eterno lo loderanno; il loro cuore vivrà in perpetuo.

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷Tutte le estremità della terra si ricorderan dell’Eterno e si convertiranno a lui; e tutte le famiglie delle nazioni adoreranno nel tuo cospetto.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸Poiché all’Eterno appartiene il regno, ed egli signoreggia sulle nazioni.

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹Tutti gli opulenti della terra mangeranno e adoreranno; tutti quelli che scendon nella polvere e non possono mantenersi in vita s’inchineranno dinanzi a lui.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰La posterità lo servirà; si parlerà del Signore alla ventura generazione.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹Essi verranno e proclameranno la sua giustizia, al popolo che nascerà diranno come egli ha operato.

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.