¹Salmo. Cantico per la dedicazione della Casa. Di Davide. Io t’esalto, o Eterno, perché m’hai tratto in alto, e non hai permesso che i miei nemici si rallegrassero di me.

¹En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

²O Eterno, Dio mio, io ho gridato a te, e tu m’hai sanato.

²Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

³O Eterno, tu hai fatto risalir l’anima mia dal soggiorno de’ morti, tu m’hai ridato la vita perch’io non scendessi nella fossa.

³HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

⁴Salmeggiate all’Eterno, voi suoi fedeli, e celebrate la memoria della sua santità.

⁴HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

⁵Poiché l’ira sua è sol per un momento, ma la sua benevolenza e per tutta una vita. La sera alberga da noi il pianto; ma la mattina viene il giubilo.

⁵Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

⁶Quanto a me, nella mia prosperità, dicevo: Non sarò mai smosso.

⁶Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

⁷O Eterno, per il tuo favore, avevi reso forte il mio monte; tu nascondesti la tua faccia, ed io fui smarrito.

⁷Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

⁸Io ho gridato a te, o Eterno; ho supplicato l’Eterno, dicendo:

⁸HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

⁹Che profitto avrai dal mio sangue s’io scendo nella fossa? Forse che la polvere ti celebrerà? predicherà essa la tua verità?

⁹Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

¹⁰Ascolta, o Eterno, ed abbi pietà di me; o Eterno, sii tu il mio aiuto!

¹⁰»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

¹¹Tu hai mutato il mio duolo in danza; hai sciolto il mio cilicio a m’hai cinto d’allegrezza,

¹¹Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

¹²affinché l’anima mia salmeggi a te e non si taccia. O Eterno, Dio mio, io ti celebrerò in perpetuo.

¹²Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

¹³Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.