¹Salmo di Davide. Per far ricordare. O Eterno, non mi correggere nella tua ira, e non castigarmi nel tuo cruccio!

¹En psalm av David; till åminnelse.

²Poiché le tue saette si sono confitte in me, e la tua mano m’è calata addosso.

²HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

³Non v’è nulla d’intatto nella mia carne a cagion della tua ira; non v’è requie per le mie ossa a cagion del mio peccato.

³Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

⁴Poiché le mie iniquità sorpassano il mio capo; son come un grave carico, troppo pesante per me.

⁴Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

⁵Le mie piaghe son fetide e purulenti per la mia follia.

⁵Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

⁶Io son tutto curvo e abbattuto, vo attorno tuttodì vestito a bruno.

⁶Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

⁷Poiché i miei fianchi son pieni d’infiammazione, e non v’è nulla d’intatto nella mia carne.

⁷Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

⁸Son tutto fiacco e rotto; io ruggisco per il fremito del mio cuore.

⁸Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

⁹Signore, ogni mio desiderio è nel tuo cospetto, e i miei sospiri non ti son nascosti.

⁹Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

¹⁰Il mio cuore palpita, la mia forza mi lascia, ed anche la luce de’ miei occhi m’è venuta meno.

¹⁰Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

¹¹I miei amici, i miei compagni stan lontani dalla mia piaga, e i miei prossimi si fermano da lungi.

¹¹Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

¹²Quelli che cercan la mia vita mi tendono reti, e quelli che procurano il mio male proferiscon cose maligne e tutto il giorno meditano frodi.

¹²Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

¹³Ma io, come un sordo, non odo: son come un muto che non apre la bocca.

¹³Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

¹⁴Son come un uomo che non ascolta, e nella cui bocca non è replica di sorta.

¹⁴Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

¹⁵Poiché, in te io spero, o Eterno; tu risponderai, o Signore, Iddio mio!

¹⁵ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

¹⁶Io ho detto: Non si rallegrino di me; e quando il mio piè vacilla, non s’innalzino superbi contro a me.

¹⁶Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

¹⁷Perché io sto per cadere, e il mio dolore è del continuo davanti a me.

¹⁷Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

¹⁸Io confesso la mia iniquità, e sono angosciato per il mio peccato.

¹⁸Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

¹⁹Ma quelli che senza motivo mi sono nemici sono forti, quelli che m’odiano a torto son moltiplicati.

¹⁹ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

²⁰Anche quelli che mi rendon male per bene sono miei avversari, perché seguo il bene.

²⁰Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

²¹O Eterno, non abbandonarmi; Dio mio, non allontanarti da me;

²¹de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

²²affrettati in mio aiuto, o Signore, mia salvezza!

²²Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

²³Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.