¹Per il Capo de’ musici. Per Jeduthun. Salmo di Davide. L’anima mia s’acqueta in Dio solo; da lui viene la mia salvezza.

¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

²Egli solo è la mia ròcca e la mia salvezza, il mio alto ricetto; io non sarò grandemente smosso.

²Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

³Fino a quando vi avventerete sopra un uomo e cercherete tutti insieme di abbatterlo come una parete che pende, come un muricciuolo che cede?

³Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

⁴Essi non pensano che a farlo cadere dalla sua altezza; prendon piacere nella menzogna; benedicono con la bocca, ma internamente maledicono. Sela.

⁴Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

⁵Anima mia, acquetati in Dio solo, poiché da lui viene la mia speranza.

⁵De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

⁶Egli solo è la mia ròcca e la mia salvezza; egli è il mio alto ricetto; io non sarò smosso.

⁶Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

⁷In Dio è la mia salvezza e la mia gloria; la mia forte ròcca e il mio rifugio sono in Dio.

⁷Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

⁸Confida in lui ogni tempo, o popolo; espandi il tuo cuore nel suo cospetto; Dio è il nostro rifugio. Sela.

⁸Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

⁹Gli uomini del volgo non sono che vanità, e i nobili non sono che menzogna; messi sulla bilancia vanno su, tutti assieme son più leggeri della vanità.

⁹Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

¹⁰Non confidate nell’oppressione, e non mettete vane speranze nella rapina; se le ricchezze abbondano, non vi mettete il cuore.

¹⁰Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

¹¹Dio ha parlato una volta, due volte ho udito questo: che la potenza appartiene a Dio;

¹¹Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

¹²e a te pure, o Signore, appartiene la misericordia; perché tu renderai a ciascuno secondo le sue opere.

¹²En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

¹³och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.