¹Al Capo de’ musici. Di Davide. Salmo. Canto. Lèvisi Iddio, e i suoi nemici saranno dispersi, e quelli che l’odiano fuggiranno dinanzi a lui.

¹För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

²Tu li dissiperai come si dissipa il fumo; come la cera si strugge dinanzi al fuoco, così periranno gli empi dinanzi a Dio.

²Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

³Ma i giusti si rallegreranno, esulteranno nel cospetto di Dio, e gioiranno con letizia.

³Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

⁴Cantate a Dio, salmeggiate al suo nome, preparate la via a colui che cavalca attraverso i deserti; il suo nome è: l’Eterno, ed esultate dinanzi a lui.

⁴Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

⁵Padre degli orfani e difensore delle vedove è Iddio nella dimora della sua santità;

⁵Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

⁶Iddio dona al solitario una famiglia, trae fuori i prigionieri e dà loro prosperità; solo i ribelli dimorano in terra arida.

⁶de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

⁷O Dio, quando tu uscisti davanti al tuo popolo, quando ti avanzasti attraverso il deserto, Sela.

⁷en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

⁸la terra tremò; anche i cieli si strussero in pioggia per la presenza di Dio; lo stesso Sinai tremò alla presenza di Dio, dell’Iddio d’Israele.

⁸Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

⁹O Dio, tu spandesti una pioggia di benefizi sulla tua eredità; quand’essa era sfinita, tu la ristorasti.

⁹då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

¹⁰La tua greggia prese dimora nel paese, che tu avevi, o Dio, preparato nella tua bontà pei miseri.

¹⁰Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

¹¹Il Signore dà un ordine: le messaggere di buone novelle sono una grande schiera.

¹¹Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

¹²I re degli eserciti fuggono, fuggono, e la rimasta a casa divide le spoglie.

¹²Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

¹³Quando vi siete riposati tra gli ovili, le ali della colomba si son coperte d’argento, e le sue penne hanno preso il giallo dell’oro.

¹³»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

¹⁴Quando l’Onnipotente disperse i re nel paese, lo Tsalmon si coperse di neve.

¹⁴Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

¹⁵O monte di Dio, o monte di Basan, o monte dalle molte cime, o monte di Basan,

¹⁵När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

¹⁶perché, o monti dalle molte cime, guardate con invidia al monte che Dio s’è scelto per sua dimora? Sì, l’Eterno vi abiterà in perpetuo.

¹⁶Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

¹⁷I carri di Dio si contano a miriadi e miriadi, a migliaia di migliaia; il Signore viene dal Sinai nel santuario.

¹⁷Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

¹⁸Tu sei salito in alto, hai menato in cattività dei prigioni, hai preso doni dagli uomini, anche dai ribelli, per far quivi la tua dimora, o Eterno Iddio.

¹⁸Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

¹⁹Sia benedetto il Signore! Giorno per giorno porta per noi il nostro peso; egli ch’è l’Iddio della nostra salvezza. Sela.

¹⁹Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

²⁰Iddio è per noi l’Iddio delle liberazioni; e all’Eterno, al Signore, appartiene il preservar dalla morte.

²⁰Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

²¹Ma Dio schiaccerà il capo de’ suoi nemici, la testa chiomata di colui che cammina nelle sue colpe.

²¹Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

²²Il Signore ha detto: Io ti ritrarrò da Basan, ti ritrarrò dalle profondità del mare,

²²Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

²³affinché tu affondi il tuo piè nel sangue, e la lingua de’ tuoi cani abbia la sua parte de’ tuoi nemici.

²³Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

²⁴Essi han veduto la tua entrata, o Dio, l’entrata del mio Dio, del mio Re, nel santuario.

²⁴så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

²⁵Precedevano i cantori, dietro venivano i sonatori, in mezzo alle fanciulle, che battevano i tamburi.

²⁵Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

²⁶Benedite Iddio nelle raunanze, benedite il Signore, voi che siete della fonte d’Israele!

²⁶Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

²⁷Ecco il piccolo Beniamino, che domina gli altri; i principi di Giuda e la loro schiera, i principi di Zabulon, i principi di Neftali.

²⁷Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

²⁸Il tuo Dio ha ordinato la tua forza; rafferma, o Dio, ciò che hai operato per noi!

²⁸Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹Nel tuo tempio, ch’è sopra Gerusalemme, i re ti recheranno doni.

²⁹Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

³⁰Minaccia la bestia de’ canneti, la moltitudine de’ tori coi giovenchi de’ popoli, che si prostrano recando verghe d’argento. Dissipa i popoli che si dilettano in guerre.

³⁰I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

³¹Gran signori verranno dall’Egitto, l’Etiopia s’affretterà a tender le mani verso Dio.

³¹Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

³²O regni della terra, cantate a Dio, salmeggiate al Signore, Sela.

³²De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

³³a colui che cavalca sui cieli dei cieli eterni! Ecco, egli fa risonar la sua voce, la sua voce potente.

³³I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

³⁴Riconoscete la potenza di Dio; la sua maestà è sopra Israele, e la sua potenza è ne’ cieli.

³⁴honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

³⁵O Dio, tu sei tremendo dai tuoi santuari! L’Iddio d’Israele è quel che dà forza e potenza al suo popolo. Benedetto sia Iddio!

³⁵Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

³⁶Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!