¹Al Capo de’ musici. Sopra "i gigli". Di Davide. Salvami, o Dio, poiché le acque mi son giunte fino all’anima.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²Io sono affondato in un profondo pantano, ove non v’è da fermare il piede; son giunto in acque profonde e la corrente mi sommerge.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³Sono stanco di gridare, la mia gola è riarsa; gli occhi mi vengon meno, mentre aspetto il mio Dio.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴Quelli che m’odiano senza cagione sono più numerosi de’ capelli del mio capo; sono potenti quelli che mi vorrebbero distrutto e che a torto mi sono nemici; perfino quello che non avevo preso, l’ho dovuto restituire.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵O Dio, tu conosci la mia follia, e le mie colpe non ti sono occulte.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶Non sian confusi, per cagion mia, quelli che sperano in te, o Signore, Eterno degli eserciti! Non siano svergognati per cagion mia, quelli che ti cercano, o Dio d’Israele!

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷Perché per amor tuo io porto il vituperio, e la vergogna mi copre la faccia.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸Io son divenuto un estraneo ai miei fratelli, e un forestiero ai figliuoli di mia madre.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹Poiché lo zelo della tua casa mi ha roso, e i vituperi di quelli che ti vituperano son caduti su me.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰Io ho pianto, ho afflitto l’anima mia col digiuno, ma questo è divenuto un motivo d’obbrobrio.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹Ho fatto d’un cilicio il mio vestito, ma son diventato il loro ludibrio.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²Quelli che seggono alla porta discorron di me, e sono oggetto di canzone ai bevitori di cervogia.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³Ma, quanto a me, la mia preghiera sale a te, o Eterno, nel tempo accettevole; o Dio, nella grandezza della tua misericordia, rispondimi, secondo la verità della tua salvezza.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Tirami fuor del pantano, e ch’io non affondi! Fa’ ch’io sia liberato da quelli che m’odiano, e dalle acque profonde.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵Non mi sommerga la corrente delle acque, non m’inghiottisca il gorgo, e non chiuda il pozzo la sua bocca su di me!

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Rispondimi, o Eterno, perché la tua grazia è piena di bontà; secondo la grandezza delle tue compassioni, volgiti a me.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷E non nascondere il tuo volto dal tuo servo, perché sono in distretta; affrettati a rispondermi.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Accostati all’anima mia, e redimila; riscattami per cagion de’ miei nemici.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Tu conosci il mio vituperio, la mia onta e la mia ignominia; i miei nemici son tutti davanti a te.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰Il vituperio m’ha spezzato il cuore e son tutto dolente; ho aspettato chi si condolesse meco, non v’è stato alcuno; ho aspettato dei consolatori, ma non ne ho trovati.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹Anzi mi han dato del fiele per cibo, e, nella mia sete, m’han dato a ber dell’aceto.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Sia la mensa, che sta loro dinanzi, un laccio per essi; e, quando si credon sicuri, sia per loro un tranello!

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Gli occhi loro si oscurino, sì che non veggano più, e fa’ loro del continuo vacillare i lombi.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Spandi l’ira tua su loro, e l’ardore del tuo corruccio li colga.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵La loro dimora sia desolata, nessuno abiti nelle loro tende.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶Poiché perseguitano colui che tu hai percosso, e si raccontano i dolori di quelli che tu hai feriti.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Aggiungi iniquità alla loro iniquità, e non abbian parte alcuna nella tua giustizia.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Sian cancellati dal libro della vita, e non siano iscritti con i giusti.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹Quanto a me, io son misero e addolorato; la tua salvezza, o Dio, mi levi in alto.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰Io celebrerò il nome di Dio con un canto, e lo magnificherò con le mie lodi.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹E ciò sarà accettevole all’Eterno più d’un bue, più d’un giovenco con corna ed unghie.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²I mansueti lo vedranno e si rallegreranno; o voi che cercate Iddio, il cuor vostro riviva!

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³Poiché l’Eterno ascolta i bisognosi, non sprezza i suoi prigionieri.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Lo lodino i cieli e la terra, i mari e tutto ciò che si muove in essi!

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵Poiché Dio salverà Sion, e riedificherà le città di Giuda; il suo popolo abiterà in Sion e la possederà.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶Anche la progenie de’ suoi servitori l’avrà per sua eredità, e quelli che amano il suo nome vi abiteranno.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.